Jag bröt ihop

by | Sep 30, 2015 | Allmänt, Fucking livet, Kärlek

Jag sitter utanför vid gatan och gråter för första gången sedan jag var elva år. Blir förbannad, för att jag lovade mig själv, att aldrig gråta igen. Då – elva år och gjorde ett avtal med både gud och djävul. Farsan skulle aldrig se mig gråta igen. Bara mina knutna nävar skulle han få se i fortsättningen. Aset. Han som var djävulen för mig. Han som dödade min kärlek, högg den igen och igen och igen och igen tills den inte fanns längre. Nu – hårdast i världen … trodde jag. Men fan heller. Jag sitter och gråter som ett litet bortskämt barn och jag blir så inihelvete arg. Jag har ju allt! Jag är ju fucking lycklig! Var kommer den här skiten ifrån? Jag förstår inte varför. Det bara kommer. Floder av gråt och ett bröst som vill spränga allt, och alla. På min frus release dessutom. Ja jag vet. Grym tajming. Låt oss fira din nya bok älskling med mina tunga tårar liksom. Happy days are here again typ. Det är då det slår mig, när all sorg och smärta under 34 gråtfria år väller ut på trottoaren, bildar pöl, luktar gammal sorg. Hela jag är en sunkig disktrasa och jag tycker synd om mig själv samtidigt som monstret inom mig jagar anledningen. Nån jävel måste få skit för det här men jag vet ju. Den jäveln är ju jag. Hej barndom. Hej gamla synder. Long time no see. När jag var yngre fick aggressionerna tala istället för tårarna men det var länge sen nu. Men jag hade ju lovat. Och vissa löften får fan inte brytas. Det som...

Dagen efter bokmässan

by | Sep 28, 2015 | Bokmässa

Idag är en bra dag, fast kroppen har en nära-döden-upplevelse. Det kommer ta ett par dagar innan jag är mig själv igen, halvvrak istället för helvrak. Mina jobb ligger som hyllmeter i mejlkorgen. Skriker egoistiskt: ”Men jag då?” Och jag betar av dem en efter en och svär lite. För mig handlar mässan mest om kontakter och pengar. Det låter cyniskt men så är det. Bokmässans hjärta finns inte på mässgolvet där alla fötter skriker i dödsångest. Den starkaste pulsen finns i de mer gömda delarna av mässan. På hotellen runt om, på kvällarna i de olika minglen och i lobbyn. Alla affärer som görs upp. Ibland går jag in i Rights center på mässan, antingen för att ha ett möte eller för att bara höra prasslet av pengar och avtal. Det är fint på något sätt. Man hör olika språk och sorlet ligger och smeker alla som är där. Ljuden som lovar och hoppas och sätts kråka på. Framtiden ser ljus ut. Bokförsäljningen har ökat med 5 procent, ungdomsböcker med 13 procent. Det brukar vara så när samhället i stort darrar – att folk flyr till böckernas värld. Varför begränsa sig till verkligheten som min fru brukar säga. Det är liksom skönare att läsa om overkliga saker när verkligheten ser dyster ut och spottar på en. För när det inte är på riktigt – kan man vila och koppla bort. För mig har det varit en riktigt bra mässa som andats framtid. Jag sajnade nytt bokavtal och avtalade samarbete med ett coolt förlag och sålde en jävla massa Havrefarsan och skrivcoachade coola böcker som kommer och möte med förläggare och...

Den första stora kärleksdöden

by | Sep 24, 2015 | Fucking livet, Havrefarsan, Kärlek

Nu har det hänt. Du vet, den där första gången när det tar slut med den första kärleken och hjärtat går i tusen bitar. Smärtan. När man tror att det aldrig kommer bli helt igen. När man bara vill packa en resväska och flytta ifrån smärtan. När man tror att den är en plats. Det handlar inte om mig utan min dotter. Hon ber hela världen dra åt helvete och jag gräver en grop med ett namn på. Men jag kan inte lägga mig i, jag får inte. Det är hennes smärta och hennes väg, även om jag vill göra den till min. Jag vill lägga hennes hjärta i mitt. För att där kommer ingenting åt hennes. Mitt hjärta har varit med om allt det där. Alla ärr som gjort det hårdare. Mer vant. Får det verkligen vara så, att ett hjärta vänjer sig vid smärta? Det borde vara förbjudet. Men nu är det så. Den som säger att tiden läker alla sår är fan dum i huvudet. Det läker inte men smärtan blir mindre och mindre. Man vänjer sig och går vidare. Men såret finns kvar. Hur öppet och infekterat det ska vara – bestämmer bäraren. Och min dotter, även om hon är starkare än hon tror, glömmer inte i första taget och det ska hon inte, hon måste få vara skitförbannad och ledsen. Och det är väl vägen till att bli vuxen och jag hoppas att hon hämtar sig snabbt. Vi sitter på NK och fikar, pratar om aset som slet hennes kärlek i bitar och om livet. Jag försöker säga bra saker, saker som lägger salva....

När hjärtat blir till brinnande konfetti

by | Sep 23, 2015 | Fucking livet, Kärlek

Framför mig sitter en man. Jag har känt honom länge, kan honom på mina fem fingrar och egentligen känner jag honom inte alls. Hur blev det såhär? Han ser självsäker ut, lycklig, trygg och jag undrar hur hans resa kommer se ut, vad han kommer få ut av livet. Vi pratar om kärlek och om att vända negativa tankar. Han har så mycket att säga – smarta saker. Vi sitter på ett sunkhak på söder och dricker en öl som smakar orensade slangar. Vi är fruktansvärt lika jag och mannen framför mig, på många sätt. Och lika olika på andra men ändå sitter vi som två speglar mot varandra. Han skrattar men så blir han allvarligare. Han berättar om de gånger jag svikit honom, hur det kändes när jag inte var där och tog emot när han föll. Hur han kände och hans tomhet. När allt var tungt och hårt. Mitt hjärta blir till brinnande konfetti under ett par sekunder. Jag visste inte, såg inte alla gånger, var inte där. Råttor med klaustrofobi försöker gräva sig ur mitt bröst och det gör så inihelvete ont. Jag kramar om honom och säger förlåt och vi är tysta en stund. Jag tror att han väntat på den här stunden … att få säga det som brunnit i honom och såret som behöver få plåster. Att lägga det i mitt hjärta och samtidigt visa att han förlåtit mig. Att livet ler mot honom nu. Känner mig usel men sen lyfter han mig och vi pratar om alla bra saker. Om det han fått av mig och den man han är idag. Stoltheten över mannen framför mig...

Tick tack gubbjävel.

by | Sep 21, 2015 | Allmänt, Fucking livet

Jag har lite tråkigt när bästa vännen B ringer. Han brukar vara glad men låter mest skärrad. Jag: Vad är det? Är du okej. Hör hur han andas tungt. Bästa vännen: Fan, nu fattar jag … Rösten brister. Som du vet, när man ska säger de första orden dagen efter en rejäl fylla. Jag: Fattar vad? Bästa vännen: Seriöst Leffe. Jag har blivit våldtagen. Nu fattar jag tjejerna. Förnedringen. Den totala hjälplösheten. The fucking pain mannen. Det låter som han biter i näven. Bästa vännen: Du får fan inte skriva det här i din jävla blogg. Okej? Håller två fingrar i kors och hoppas på att det är bra skit. Jag: Självklart inte, lita på mig. Berätta gubben. Bästa vännen: Jag var hos läkaren igår. För en undersökning. För prostatan du vet. Hehehehehe Jag: Gulle, vad hände? Bästa vännen: Jo jag kommer inte där och det sitter en jävla indier och ler mot mig. Hur kunde jag veta liksom? Han bad mig ta av kläderna på underkroppen och redan där kändes det sådär. Det blev lite dålig stämning faktiskt. Jag: Va? Nä. Fattar vart det här är på väg och fnittrar, som en skolflicka. Bästa vännen: Lägg av. DET ÄR FAN INTE ROLIGT! Jag: Förlåt, fortsätt. Bästa vännen: Jaja. Seriöst. Du får inte skriva om det här. Inte ens i en bok. Okej? Jag: Men kom igen, jag håller käften. Jag lovar. Bästa vännen: Fanskapet ber mig böja mig fram. Du vet det där med latexhandskarna? Det låter fan så i verkligheten, fast värre. Det var som mitt anus växte ihop du vet, eller käkat en citron. Sen smetade han på nån kall jävla salva och...