Böcker du måste läsa – Av jord är du kommen

Kommer köra en del tips på bra böcker då och då och här kommer den första. Av jord är du kommen av författarna Thomas Erikson och Christina Granbom. Handlar om begravningsentreprenören Rita vars man har stuckit med alla pengar och hon behöver deg, snabbt som fan, så hon beslutar sig för att öka på andelen döda själv. Cashen måste in liksom och gamlingar ska ändå dö, men det blir förstås strul. Ska hon klara sig utan att åka fast ..? Boken är rolig och spännande och bra skriven. Lite udda och det skulle inte förvåna mig om den blir en bestseller. Du hittar den på Adlibris eller Bokus eller i...

Leka gul bil

Ni har säkert lekt gul bil nån gång och som alla vet är reglerna solklara, förutom för min fru. För henne är regler något som bara är ett förslag liksom. Eller, i allt utom där det finns pilar. Man MÅSTE följa pilarna. Det är därför vi alltid kommer hem med bilen full från IKEA, fast vi bara skulle köpa utemöbler … Om jag ens föreslår en genväg så får jag en örfil av hennes onda öga. PILARNA FÖR HELVETE! Sluga jävla skitIKEA som har piljävlar överallt! Min plånbok gråter och ligger i fosterställning. Varje. Jävla. Gång … Just det, regler. En gång spelade vi schack och efter fem drag blev hennes pjäser transformers och kickade skiten ur mina pjäser. Det såg ut som ett slagfält av episka mått. Alltså, att ens tro att Bumblebee skulle ha en suck mot en drottning är som att tro att Afrika är ett land. Vi spelar inte schack mer btw. Anyhow. Gul bil var det.  Fade in … Vi sitter i bilen på väg någonstans i ingenstans men dit ska vi för hon ska hämta skor från posten hon beställt. Det är mulet och sommaren har visat långfinger och lämnat Sverige i skiten och jag ser att en fågel släppt sig på mig framruta. As! Har ni tänkt på att fåglar är jävligt onödiga djur. Förutom flamingos förstås. Visste ni att kråkor kan komma ihåg ett ansikte resten av sitt liv? Och att … Förlåt, gul bil. Jag vet. Sluta tjata! Fade in … igen … Min fru: GUL BIL! Hon slår mig på låret och ser jävligt nöjd ut. Jag: Var då?...

Göra slut med en energivampyr

Hej äcklo, Det är över nu och jag klarar inte det här längre. Det är som du dränerar mig med tusen blodsugande iglar som jag inte kan få loss. Bara jag ser eller hör dina falska toner vill jag kräkas och hjärtat dansar som en full viking varje gång du lurar mig. Vi kan inte ha det såhär längre. Det är du – inte jag, typ. Och nej, vi kan inte vara vänner. Jag tänker fucking blocka dig på Facebook, ta bort alla vänner som gillar dig och vägra svara när du mejlar eller sms:ar mig. Vi har haft bra tider och vi har haft dåliga tider, men jag orkar inte med dina lögner längre, ditt fusk och hur du hela tiden vill att jag ska betala för allting. Vi är två som dansar tango du vet, men du är bara me-me-me-me hela tiden. Så jäääävla ego! Du vet, en gång hade jag ett liv, jag tog promenader, umgicks med människor och fick massa egentid. Du förstår … jag måste satsa på mig själv nu. Min lycka ska du inte förstöra. Och du, ibland vill jag slänga dig i väggen, stampa på dig och spotta på din grav. Speciellt när du hela tiden kräver min uppmärksamhet. Jag hatar dig faktiskt. Det är lite som relationen mellan Lois Litt och Harvey Specter i serien Suits du vet. Ibland funkar det men oftast … inte alls. Jag hoppas din hårddisk kraschar, att du blir spammad till döds och får hatmejl i resten av ditt liv. Du förtjänar inte mig, jag vet mitt värde och du är inte en del av det längre....

ADHD som superkraft

Jag och min yngsta står utanför en pryttelaffär. Ni vet en sån där med miljoner små porslinssaker, antikviteter, vaser och massa annat skit som ingen egentligen behöver. Min kära dotter älskar pryttel och kan hålla på i timtal med dem och skapa de mest fantastiska kreationer med dem. Dotter: Åh pappa, titta? Kan vi gå in där? Snääääälllaa? Min plånbok drar efter andan. Ni vet som i skräckfilmer när någon hör hur ett fönster går sönder eller som när barnet ligger under sängen och ett monster går förbi. Jag: Nja, jag har nog inte råd med det älskling. Dotter: Men vi behöver inte köpa nåt. Bara titta. Jag: Mmm men jag kommer få betala för allt som råkar gå sönder. Ser framför mig alla oj och förlåt pappa och en affärsägare som gnuggar händer. Pryttelaffärägare älskar nämligen barn med ADHD. De är butikernas katching och jackpot liksom. Dotter: Just ja. Jag är asbra på ha sönder saker. Jag: Ja, det är din superkraft älskling. En dag kan du bli soldat och du kommer vinna krig helt ensam. Du är som en Transformer faktiskt. Hon är tyst en stund. Hon är numera medveten om sin ADHD och ser den både som en gåva och förbannelse men tar det mesta som en klackspark. Som Hulken typ. Dotter: Coolt. Vad har du för superkraft? Jag: Jag kan slänga fram massor av grodor ur min mun. Som pojken med guldbyxorna du vet. Dom tar liksom aldrig slut. Dotter: Caroline och Maxi ra? Har dom också superkrafter? Jag: Jajjemän. Caroline kan göra skitäckligt kaffe och Maxi är asbra på att göra illa sig. Alla borde ha...

Död inom ett år – del 2

Bengt drömmer, och om hans kropp tillät, skulle han slänga den av och an. I drömmen går han genom ett majsfält och giftiga ormar styr honom, blockerar riktningar han vill ta. Det är fuktigt men ändå torr luft han drar in i sina trötta lungor. Det känns som han vadar i dy, långsamt tar han sig fram, kryssande mellan giftormar som vill kyssa hans ben och fötter. Kyssa dem till döds. Bengt försöker se vart han är på väg men plantorna är för höga och prasslar hårt när han bryter sig fram. De vassa stjälkarna och blasten skär honom på armarna och ger myggorna en fest. Han andas häftigt och är yr, känner sig vilsen och trots att hans undermedvetna vet att det är en dröm så leker den vidare med honom. Pressar honom vidare mot ett mål som verkar vara livsviktigt. Till slut når han en vägg av fjäll. Väggen, som är högre än plantorna rör sig sakta emot honom, tvingar honom bakåt. Bengt vänder sig om bara för att se ännu en vägg av svart fjäll med brunt mönster, ett mönster utformat som en skrift av ett gammalt utdött språk. Han får svårt att andas och luften är som giftig rök. Den biter tag i hans inre, nyper honom, drar ihop hans bröst till en boll av hopknycklat papper redo att slängas i soporna. Han är omringad av en enorm ormkropp och sakta reser sig ormens huvud upp bakom muren av kött, den tittar på honom med uttryckslösa gröna ögon. Bengt känner en stank av gammal död när ormen öppnar munnen. Han vågar inte röra sig och...