Jag bröt ihop

by | Sep 30, 2015 | Allmänt, Fucking livet, Kärlek

Jag sitter utanför vid gatan och gråter för första gången sedan jag var elva år. Blir förbannad, för att jag lovade mig själv, att aldrig gråta igen. Då – elva år och gjorde ett avtal med både gud och djävul. Farsan skulle aldrig se mig gråta igen. Bara mina knutna nävar skulle han få se i fortsättningen. Aset. Han som var djävulen för mig. Han som dödade min kärlek, högg den igen och igen och igen och igen tills den inte fanns längre. Nu – hårdast i världen … trodde jag. Men fan heller. Jag sitter och gråter som ett litet bortskämt barn och jag blir så inihelvete arg. Jag har ju allt! Jag är ju fucking lycklig! Var kommer den här skiten ifrån? Jag förstår inte varför. Det bara kommer. Floder av gråt och ett bröst som vill spränga allt, och alla. På min frus release dessutom. Ja jag vet. Grym tajming. Låt oss fira din nya bok älskling med mina tunga tårar liksom. Happy days are here again typ. Det är då det slår mig, när all sorg och smärta under 34 gråtfria år väller ut på trottoaren, bildar pöl, luktar gammal sorg. Hela jag är en sunkig disktrasa och jag tycker synd om mig själv samtidigt som monstret inom mig jagar anledningen. Nån jävel måste få skit för det här men jag vet ju. Den jäveln är ju jag. Hej barndom. Hej gamla synder. Long time no see. När jag var yngre fick aggressionerna tala istället för tårarna men det var länge sen nu. Men jag hade ju lovat. Och vissa löften får fan inte brytas. Det som...