Död inom ett år – sista delen

Det blir kallt och Bengt öppnar ögonen. Han har vaknat men stanken av ormens andedräkt ligger kvar i näsborrarna. Bengt spyr vid sidan av sängen och känner en varm hand på ryggen. ”God morgon älskling”, är det första han hör. ”Jag tar hand om det där”, är det andra. Det är kväll, dagen efter det onda som inte var någon fantasi. Bengt vet inte riktigt vad han förväntar sig när de går de många trapporna ned till en sunkig källarlokal. Belysningen är i det närmaste obefintlig och det tar ett par minuter för dem att vänja ögonen vid mörkret. En ny värld öppnas. Lokalen är stor och de ser konturerna av hundratalet människor. Inredningen går helt i svart och vitt och man har på måfå placerat ut höga barbord runtom. Som trista öar i tomhet. Tjocka stearinljus står på borden och vad som Bengt tror är någon ny form av punkmusik hörs från de stora högtalarna vid scenen. Bengt undrar källaren är godkänd för så många besökare. Underjorden. Kanske är han närmare sitt slutmål. Han är inte troende men med döden som chaufför börjar Bengt leka med tanken på eftervärlden. Ska han hamna i himmel eller helvete? Eller finns de inte? Dö innan du dör. Bengt snörper munnen. ”Varför känner jag mig skeptisk?” ”Öppna ditt hjärta älskling. Kom, vi går till baren.” Bengt tycker att hon verkar ungdomligt lycklig. Den tunga miljön och den söta lukten av hasch får egna minnen att vakna till liv. Han tänker på Eric. Är de så olika egentligen? Som ung drömde han om att bli rockstjärna, att jamma med alla de stora och ett...

Död inom ett år – del 2

Bengt drömmer, och om hans kropp tillät, skulle han slänga den av och an. I drömmen går han genom ett majsfält och giftiga ormar styr honom, blockerar riktningar han vill ta. Det är fuktigt men ändå torr luft han drar in i sina trötta lungor. Det känns som han vadar i dy, långsamt tar han sig fram, kryssande mellan giftormar som vill kyssa hans ben och fötter. Kyssa dem till döds. Bengt försöker se vart han är på väg men plantorna är för höga och prasslar hårt när han bryter sig fram. De vassa stjälkarna och blasten skär honom på armarna och ger myggorna en fest. Han andas häftigt och är yr, känner sig vilsen och trots att hans undermedvetna vet att det är en dröm så leker den vidare med honom. Pressar honom vidare mot ett mål som verkar vara livsviktigt. Till slut når han en vägg av fjäll. Väggen, som är högre än plantorna rör sig sakta emot honom, tvingar honom bakåt. Bengt vänder sig om bara för att se ännu en vägg av svart fjäll med brunt mönster, ett mönster utformat som en skrift av ett gammalt utdött språk. Han får svårt att andas och luften är som giftig rök. Den biter tag i hans inre, nyper honom, drar ihop hans bröst till en boll av hopknycklat papper redo att slängas i soporna. Han är omringad av en enorm ormkropp och sakta reser sig ormens huvud upp bakom muren av kött, den tittar på honom med uttryckslösa gröna ögon. Bengt känner en stank av gammal död när ormen öppnar munnen. Han vågar inte röra sig och...

Novell – Död inom ett år – Del 1

Död inom ett år. Allt känns meningslöst. Hur reagerar man på ett sådant svar? undrar Bengt. Läkaren lämnar honom ensam med liemannens andedräkt som enda sällskap. Bengt föreställer sig hur döden står otåligt trampande i det kalla rummet, med en kölapp i sin knotiga hand. Det började någon månad tidigare med ett lillfinger som inte kom till ro. Ett lätt darrande som sedan smög ut till hela handen. I början ignorerade han det och intalade sig att det bara är en nerv i kläm. ALS, Amyotrofisk Lateral Skleros. Med latin misshandlar läkaren hans inre och rycker undan marken. Träget ska hans kropp dö bit för stycke, för att till slut kvävas till döds. Han, som sett fram mot pensionen och ett resande liv till alla världens hörn tillsammans med sin fru. En pension som aldrig ska upplevas. Bröstet drar ihop sig och kramar blod ur hjärtat. Ersätter blodet med döda löften. Bengt lägger slipsen rak över en mage som vittnar om för mycket välfärd. Han drar fingrarna genom det gråa tunna håret. Fingrar på korset runt halsen genom skjortans tyg. Försöker bringa stil i kaoset. Stirrar in i vad som ser ut att vara ett målat lakan som hänger på väggen. ”Sjukhuskonst”, säger han lågt och skakar på huvudet. Dörren till korridoren står öppen och han hör hur sjuksköterskor skojar med varandra, klapprar fram och tillbaka i slitna träskor. Rummet känns stelt och kallt. Det luktar elektricitet i rummet och han tittar på maskinerna, undrar om någon av dem fått kortslutning. De verkar hela. En gång i tiden sålde han maskiner till sjukvården. Bengt kan inte låta bli att tänka på...