Bröllopsdag …

by | Okt 21, 2015 | Fucking livet, Kärlek

En dag stod du där och jag visste att du var min, att jag bara måste få vara din. Att livet innan dig bara var ett förspel för riktig kärlek. Du vet den där man bara läser om, den jag bara trodde fanns i böcker och i filmer och vi hytte näven åt under en fullmåne. Men den fanns, du fanns. Och du sa ja när jag gick ner på knä ghettostyle och frågade om du ville bli skrynklig med mig. Du får mitt hjärta att hjula på en sommaräng och så hög att jag kan äta månen. Som en kärleksninja smyger du omkring i min själ och berättar vackra sagor som andra glömt. Ruskar om mig, smeker mig, får mitt hjärta att jubla och tjoa och vaggas till sömn av dina vackra ord. Jag ser fram emot att bli 100 år med dig, sitta och hålla din varma hand och mata duvjävlar och slå folk med våra käppar och fnittra och babbla om ingenting och lura senila vänner och ha tantrasex för att vi är för gamla för annat. Tack för att du lägger glitter i mina dagar, för att du vill ha mig, för att du älskar mig hårt och skoningslöst, för att du är du och att jag får vara din. Jag älskar dig min vackra underbara fru. Grattis till årsdagen!...

När superhjälten är död …

by | Okt 4, 2015 | Fucking livet, Havrefarsan, Kärlek

Jag är inte Batman längre. Inte heller Stålmannen, Tarzan, Hulken eller ens Kalle Anka. Jag är ute. Persona non grata och en föredetting. Det känns tomt. Som att göra ett mål i basket från hela plan i Globen … och ingen ser det. Den känslan. När ekot från den studsande bollen mattas av och man kollar sig omkring. INGEN, inte ens en vaktmästare såg det. Jag är slut, min framtid som pappa ligger bakom mig och det enda jag har kvar är en pappablogg, en sliten mantel och en mask som alla ser igenom. Dom är för stora nu. Du vet … skitungarna. Barnen man gett all sin kärlek till, alla fina lögner man serverade dom på ett silverfat ligger nu i en rostig burk som skvallrar om svunna och stora tider. Då jag var någon. Då jag var … Dom tror inte ens på tomten längre. Då, i en annan tid, var jag kung i ett eget land där de trodde på allt jag sa. Att jag var ute och flög på nätterna när de låg och sov, att jag var kejsare över pantalonien, visste var Kapten krokögas skatt låg och att vi skulle hämta den när de blev stora, att jag kunde tämja en T-rex, att jag  … Nu är jag en pappa punkt. Bara en sketen pappa liksom. Hur kul är det på en skala? Fattar ni hur ont det gör? Fattar ni identitetskrisen det skapar hoe en gammal gubbe som jag? En pappa som extraknäcker som Batman är coolare. If you can be batman – always be Batman. Ja, ni fattar. Men jag ska vara glad för...

Jag bröt ihop

by | Sep 30, 2015 | Allmänt, Fucking livet, Kärlek

Jag sitter utanför vid gatan och gråter för första gången sedan jag var elva år. Blir förbannad, för att jag lovade mig själv, att aldrig gråta igen. Då – elva år och gjorde ett avtal med både gud och djävul. Farsan skulle aldrig se mig gråta igen. Bara mina knutna nävar skulle han få se i fortsättningen. Aset. Han som var djävulen för mig. Han som dödade min kärlek, högg den igen och igen och igen och igen tills den inte fanns längre. Nu – hårdast i världen … trodde jag. Men fan heller. Jag sitter och gråter som ett litet bortskämt barn och jag blir så inihelvete arg. Jag har ju allt! Jag är ju fucking lycklig! Var kommer den här skiten ifrån? Jag förstår inte varför. Det bara kommer. Floder av gråt och ett bröst som vill spränga allt, och alla. På min frus release dessutom. Ja jag vet. Grym tajming. Låt oss fira din nya bok älskling med mina tunga tårar liksom. Happy days are here again typ. Det är då det slår mig, när all sorg och smärta under 34 gråtfria år väller ut på trottoaren, bildar pöl, luktar gammal sorg. Hela jag är en sunkig disktrasa och jag tycker synd om mig själv samtidigt som monstret inom mig jagar anledningen. Nån jävel måste få skit för det här men jag vet ju. Den jäveln är ju jag. Hej barndom. Hej gamla synder. Long time no see. När jag var yngre fick aggressionerna tala istället för tårarna men det var länge sen nu. Men jag hade ju lovat. Och vissa löften får fan inte brytas. Det som...

Den första stora kärleksdöden

by | Sep 24, 2015 | Fucking livet, Havrefarsan, Kärlek

Nu har det hänt. Du vet, den där första gången när det tar slut med den första kärleken och hjärtat går i tusen bitar. Smärtan. När man tror att det aldrig kommer bli helt igen. När man bara vill packa en resväska och flytta ifrån smärtan. När man tror att den är en plats. Det handlar inte om mig utan min dotter. Hon ber hela världen dra åt helvete och jag gräver en grop med ett namn på. Men jag kan inte lägga mig i, jag får inte. Det är hennes smärta och hennes väg, även om jag vill göra den till min. Jag vill lägga hennes hjärta i mitt. För att där kommer ingenting åt hennes. Mitt hjärta har varit med om allt det där. Alla ärr som gjort det hårdare. Mer vant. Får det verkligen vara så, att ett hjärta vänjer sig vid smärta? Det borde vara förbjudet. Men nu är det så. Den som säger att tiden läker alla sår är fan dum i huvudet. Det läker inte men smärtan blir mindre och mindre. Man vänjer sig och går vidare. Men såret finns kvar. Hur öppet och infekterat det ska vara – bestämmer bäraren. Och min dotter, även om hon är starkare än hon tror, glömmer inte i första taget och det ska hon inte, hon måste få vara skitförbannad och ledsen. Och det är väl vägen till att bli vuxen och jag hoppas att hon hämtar sig snabbt. Vi sitter på NK och fikar, pratar om aset som slet hennes kärlek i bitar och om livet. Jag försöker säga bra saker, saker som lägger salva....

När hjärtat blir till brinnande konfetti

by | Sep 23, 2015 | Fucking livet, Kärlek

Framför mig sitter en man. Jag har känt honom länge, kan honom på mina fem fingrar och egentligen känner jag honom inte alls. Hur blev det såhär? Han ser självsäker ut, lycklig, trygg och jag undrar hur hans resa kommer se ut, vad han kommer få ut av livet. Vi pratar om kärlek och om att vända negativa tankar. Han har så mycket att säga – smarta saker. Vi sitter på ett sunkhak på söder och dricker en öl som smakar orensade slangar. Vi är fruktansvärt lika jag och mannen framför mig, på många sätt. Och lika olika på andra men ändå sitter vi som två speglar mot varandra. Han skrattar men så blir han allvarligare. Han berättar om de gånger jag svikit honom, hur det kändes när jag inte var där och tog emot när han föll. Hur han kände och hans tomhet. När allt var tungt och hårt. Mitt hjärta blir till brinnande konfetti under ett par sekunder. Jag visste inte, såg inte alla gånger, var inte där. Råttor med klaustrofobi försöker gräva sig ur mitt bröst och det gör så inihelvete ont. Jag kramar om honom och säger förlåt och vi är tysta en stund. Jag tror att han väntat på den här stunden … att få säga det som brunnit i honom och såret som behöver få plåster. Att lägga det i mitt hjärta och samtidigt visa att han förlåtit mig. Att livet ler mot honom nu. Känner mig usel men sen lyfter han mig och vi pratar om alla bra saker. Om det han fått av mig och den man han är idag. Stoltheten över mannen framför mig...

Leka gul bil

by | Sep 15, 2015 | Kärlek

Ni har säkert lekt gul bil nån gång och som alla vet är reglerna solklara, förutom för min fru. För henne är regler något som bara är ett förslag liksom. Eller, i allt utom där det finns pilar. Man MÅSTE följa pilarna. Det är därför vi alltid kommer hem med bilen full från IKEA, fast vi bara skulle köpa utemöbler … Om jag ens föreslår en genväg så får jag en örfil av hennes onda öga. PILARNA FÖR HELVETE! Sluga jävla skitIKEA som har piljävlar överallt! Min plånbok gråter och ligger i fosterställning. Varje. Jävla. Gång … Just det, regler. En gång spelade vi schack och efter fem drag blev hennes pjäser transformers och kickade skiten ur mina pjäser. Det såg ut som ett slagfält av episka mått. Alltså, att ens tro att Bumblebee skulle ha en suck mot en drottning är som att tro att Afrika är ett land. Vi spelar inte schack mer btw. Anyhow. Gul bil var det.  Fade in … Vi sitter i bilen på väg någonstans i ingenstans men dit ska vi för hon ska hämta skor från posten hon beställt. Det är mulet och sommaren har visat långfinger och lämnat Sverige i skiten och jag ser att en fågel släppt sig på mig framruta. As! Har ni tänkt på att fåglar är jävligt onödiga djur. Förutom flamingos förstås. Visste ni att kråkor kan komma ihåg ett ansikte resten av sitt liv? Och att … Förlåt, gul bil. Jag vet. Sluta tjata! Fade in … igen … Min fru: GUL BIL! Hon slår mig på låret och ser jävligt nöjd ut. Jag: Var då?...