Tick tack – sista delen

Simon simmar i ett hav av jade, jagar efter en ny framtid. Det är tungt och hans fingrar greppar i tunn luft, hur han än försöker simma framåt känns det som han dras bakåt in i ett gap av svart kyla. Sedan står han öga mot öga med sig själv på en balkong i glitter av snö. Han ser hur pojken fryser, skakar medan blicken blir till is av hat. Pojken skriker åt Simon att det är hans fel, att Simon är roten till allt ont i pojkens liv. Simon i sin tur skriker åt pojken att hålla käften … Något tungt slår in i magen. ”Pappa vakna, kom igen nu, du lovade.” Han öppnar ögonen medan Adam rider på hans mage. ”Jaja, låt mig vakna först.” Sonen luktar nytvättat hår och Simon sträcker på sig. Känner hur fötterna hamnar utanför täcket och drar in dom igen. ”Men kom upp nu.” Adam drar i Simons hand och försöker dra upp honom. Simon suckar till, sätter sig på sängkanten och gnuggar mardrömmen ur ögonen. Sträcker ut tungan och ogillar smaken i munnen. ”Mamma, pappa är vaken nu. Din mun luktar bajs. Var är min jacka?” Ayla skrattar i köket. ”Jag behöver kaffe!” skriker Simon. ”Annars rör jag mig inte ur fläcken.” ”Men mamma. Kaffe fattar du väl. Annars kan inte pappa gå.” Simon flinar för sig själv och ställer sig upp. Tittar in i en spegel bara för att se att det inte är en pojke i snö som tittar tillbaka på honom, konturerna av drömmen försvinner sakta i spegeln. Han undrar var Fadi håller hus. I tre dagar har han försökt...

Tick tack – del 3

Simon går över torget mot sin bil. Ryggsäcken med alla sorger är borta. Simon undrar vad han ska göra och vilken framtid han ska följa. Kanske plugga, pengarna han har kommer räcka i lite mer än två år om han håller hårt i dem. Simon tänker att han vill arbeta med något kreativt. Skapa saker. Kock kanske. Hur blir man det? Han sätter sig i bilen och ler mot backspegeln. Inte falskt den här gången. Den nye Simon, tänker han. Han kör hemåt samtidigt som han ser sig stå i ett kök och med kärlek laga till rätter åt hungriga gäster. Kock – ja varför inte. Han har alltid tyckt om att laga mat, pröva nya recept och se reaktionen på Fadi eller Ayla när de tagit sin första tugga. Fadis ord upprepar sig; ”du är grym på fixa mat mannen.” Är det hans kall? Han besöker ofta saluhallen och drar in dofterna. Blandningen av rått kött, nybakat bröd, fisk och örter som blandar sig i näsborrarna och ger ro. Han har det framför ögonen under alla år utan att förstå varför. Nu känns det självklart, han tycker inte bara om att laga mat, han älskar det. Sedan han och Ayla flyttat ihop är det alltid han som står vid spisen och lagar middagar. Så uppenbart. Lyckan över en framtid sprider sig i kroppen, letar sig ut i varenda del och trycker bort det svarta. Simon skickar ett SMS till Fadi. Jag ska bli kock! Han kör in mot kanten av vägen. Framför honom ligger en bro där vatten obekymrat flyter under. Han går ur bilen och fram till...

Tick tack – del 2

Fem år senare … Simon riktar pistolen mot mannens panna, ser hur hans inre vrider sig av ångest. Mannen gråter och ber för sitt liv. En andra chans. Simon har sett det så många gånger förut, hur de blir religiösa och ber till en gud de inte tror på. Innan hjärnorna hamnar som dekoration utanför deras kroppar. Simon är trött på att döda och göra ont. Det är år sedan han lovade Ayla att sluta. De är i ett sovrum med en bäddad säng och ett broderat överkast, ovanför sängen hänger en tavla med familjens leende porträtt. Två uppklädda barn med sol i sina ansikten, en fru som älskar. Mannen står bakom sin familj som en patriark. Simon tycker de tittar på honom med bedjande ögon. Snälla, skjut inte … Ljus smiter in genom persienner och lägger ränder i hela rummet. Mikroskopiskt damm flyter sakta i solljuset. Det luktar mellanöstern. Arabiska kryddor som hänger likt volanger över de snirkliga tapeterna. Mannen heter Janis och står på knä för att han klivit in i fel revir. Simon är här för att Fadi vill det. Han tittar upp och ser en spegelbild berätta sanningen om hans eget ansikte. Han känner så väl igen det, det var hans faders ansikte innan han brukade spöa skiten en liten Simon, ett ansikte förgiftat av ondska och hat. Cirkeln är sluten och han har blivit det han så innerligt hatat. Men det är nog nu, löftet till Ayla ska hållas. Det finns ingen återvändo. Han måste bryta sig loss. För sin familjs skull. Den naive lille pojken har blivit värre än den djävul han växte upp...

Tick tack – del 1

”Men va fan!” säger bruden irriterat när Simon stöter till henne. Det var inte meningen. Han skulle bara vända sig om i baren. Simon ser på henne och tappar nästan de två ölglasen han håller i. Musiken tystnar mellan låtarna och han tycker att klockan slutar andas. ”Du?” säger de i munnen på varandra. De tystnar och musiken börjar spela igen. Han hör inte vilken låt det är, bryr sig inte. Han står framför henne. Hon som klampat omkring i Simons huvud med högklackade skor, rivit i lådor och letat efter något. Han har letat efter henne utan resultat. Men nu står hon och ler rakt in i hans ansikte. Just när han var på väg att släppa taget. ”Jag har letat efter dig …” Han försöker stoppa orden men de smiter ut. Ayla skrattar till. ”Är jag skyldig pengar?” Simon skäms. Hon vet. Hon känner till hans rykte och modet sjunker. Det är kört, tänkte han. ”Nej då, varför skulle du vara det?” Ayla skrattar igen. ”Förlåt, jag skojade bara. Jag har … typ letat lite efter dig med.” Hennes vänner ropar efter henne. ”Vänta här. Gå ingenstans. Ska bara lämna vinet till mina vänner. Okej?” ”Okej.” Simon känner sig som en ful och finnig femtonåring på en skolbal som inte fått någon dejt. Han står kvar utan att röra sig. Fånig och obrukbar. Fuck. Skärp dig nu, tänker han. Simon tar ett andetag, undrar om han ens har andats under den senaste minuten. Ställer sig i baren igen och försöker se avslappnad ut. Men det är kört. Han fattar det. Simon ligger redan smetad runt hennes lillfinger...