Jag bröt ihop

by | Sep 30, 2015 | Allmänt, Fucking livet, Kärlek

Jag sitter utanför vid gatan och gråter för första gången sedan jag var elva år. Blir förbannad, för att jag lovade mig själv, att aldrig gråta igen. Då – elva år och gjorde ett avtal med både gud och djävul. Farsan skulle aldrig se mig gråta igen. Bara mina knutna nävar skulle han få se i fortsättningen. Aset. Han som var djävulen för mig. Han som dödade min kärlek, högg den igen och igen och igen och igen tills den inte fanns längre. Nu – hårdast i världen … trodde jag. Men fan heller. Jag sitter och gråter som ett litet bortskämt barn och jag blir så inihelvete arg. Jag har ju allt! Jag är ju fucking lycklig! Var kommer den här skiten ifrån? Jag förstår inte varför. Det bara kommer. Floder av gråt och ett bröst som vill spränga allt, och alla. På min frus release dessutom. Ja jag vet. Grym tajming. Låt oss fira din nya bok älskling med mina tunga tårar liksom. Happy days are here again typ. Det är då det slår mig, när all sorg och smärta under 34 gråtfria år väller ut på trottoaren, bildar pöl, luktar gammal sorg. Hela jag är en sunkig disktrasa och jag tycker synd om mig själv samtidigt som monstret inom mig jagar anledningen. Nån jävel måste få skit för det här men jag vet ju. Den jäveln är ju jag. Hej barndom. Hej gamla synder. Long time no see. När jag var yngre fick aggressionerna tala istället för tårarna men det var länge sen nu. Men jag hade ju lovat. Och vissa löften får fan inte brytas. Det som...

Tick tack gubbjävel.

by | Sep 21, 2015 | Allmänt, Fucking livet

Jag har lite tråkigt när bästa vännen B ringer. Han brukar vara glad men låter mest skärrad. Jag: Vad är det? Är du okej. Hör hur han andas tungt. Bästa vännen: Fan, nu fattar jag … Rösten brister. Som du vet, när man ska säger de första orden dagen efter en rejäl fylla. Jag: Fattar vad? Bästa vännen: Seriöst Leffe. Jag har blivit våldtagen. Nu fattar jag tjejerna. Förnedringen. Den totala hjälplösheten. The fucking pain mannen. Det låter som han biter i näven. Bästa vännen: Du får fan inte skriva det här i din jävla blogg. Okej? Håller två fingrar i kors och hoppas på att det är bra skit. Jag: Självklart inte, lita på mig. Berätta gubben. Bästa vännen: Jag var hos läkaren igår. För en undersökning. För prostatan du vet. Hehehehehe Jag: Gulle, vad hände? Bästa vännen: Jo jag kommer inte där och det sitter en jävla indier och ler mot mig. Hur kunde jag veta liksom? Han bad mig ta av kläderna på underkroppen och redan där kändes det sådär. Det blev lite dålig stämning faktiskt. Jag: Va? Nä. Fattar vart det här är på väg och fnittrar, som en skolflicka. Bästa vännen: Lägg av. DET ÄR FAN INTE ROLIGT! Jag: Förlåt, fortsätt. Bästa vännen: Jaja. Seriöst. Du får inte skriva om det här. Inte ens i en bok. Okej? Jag: Men kom igen, jag håller käften. Jag lovar. Bästa vännen: Fanskapet ber mig böja mig fram. Du vet det där med latexhandskarna? Det låter fan så i verkligheten, fast värre. Det var som mitt anus växte ihop du vet, eller käkat en citron. Sen smetade han på nån kall jävla salva och...

Göra slut med en energivampyr

by | Sep 14, 2015 | Allmänt, Fucking livet

Hej äcklo, Det är över nu och jag klarar inte det här längre. Det är som du dränerar mig med tusen blodsugande iglar som jag inte kan få loss. Bara jag ser eller hör dina falska toner vill jag kräkas och hjärtat dansar som en full viking varje gång du lurar mig. Vi kan inte ha det såhär längre. Det är du – inte jag, typ. Och nej, vi kan inte vara vänner. Jag tänker fucking blocka dig på Facebook, ta bort alla vänner som gillar dig och vägra svara när du mejlar eller sms:ar mig. Vi har haft bra tider och vi har haft dåliga tider, men jag orkar inte med dina lögner längre, ditt fusk och hur du hela tiden vill att jag ska betala för allting. Vi är två som dansar tango du vet, men du är bara me-me-me-me hela tiden. Så jäääävla ego! Du vet, en gång hade jag ett liv, jag tog promenader, umgicks med människor och fick massa egentid. Du förstår … jag måste satsa på mig själv nu. Min lycka ska du inte förstöra. Och du, ibland vill jag slänga dig i väggen, stampa på dig och spotta på din grav. Speciellt när du hela tiden kräver min uppmärksamhet. Jag hatar dig faktiskt. Det är lite som relationen mellan Lois Litt och Harvey Specter i serien Suits du vet. Ibland funkar det men oftast … inte alls. Jag hoppas din hårddisk kraschar, att du blir spammad till döds och får hatmejl i resten av ditt liv. Du förtjänar inte mig, jag vet mitt värde och du är inte en del av det längre....