Öppet brev till alla mammor med tonårsdöttrar

Jag vet, jag vet, jag vet. Tonårsdöttrar är demoner. Du såg det aldrig komma. Jag fattar. En dag var det bara där. Helvetet som födde fram en demon. Hon, det sötaste underverket, ditt mirakel, din bebis som var så snäll och som gillade sina kramdjur. Det är ju typ bara förra veckan hon ammades. Tiden går så otroligt fort och vi hinner inte med. Men de gör det, för dem går tiden alldeles för långsamt. Ju mer du stretar emot desto ondare kommer det att göra. Förändringen är som en tickande bomb. Ska du klippa den röda eller blåa? Eller springa för livet? Den smyger sig på dig. Förändringen, du vet. Shit, Mamman! Hormonerna! Det är lite som filmmusiken till hajen, du vet. ”Na-na.” Vad var det? tänker du. Äsch det var nog inget. ”Na-na.” Vad håller hon på med? Äsch, det är nog bara en liten fas, den går över fort. ”Na-na.” Vad är det för fel på dig? Varför gör du såhär? ”NA-NA-NA-NA-NA-NA-NA-NA-NA.” Hjälp, min dotter är någon annan! Jag har misslyckats! Ahhhhhh! Skitunge! Ta det cool. Chilla, Mamman. Softa. Det hör till. Hon vill bara vara vuxen. Har du uppfostrat henne väl? Har du berättat om vad som kan hända, vad som är farligt? Du vet den där grunden alla föräldrar ger sina barn. Bra! Det räcker så. Ge henne lite space. Hon kommer prova att röka. Jag vet, det är för jävligt. Hon kommer prova att dricka. Ja, de är fan dumma i huvudet. Sakta men säkert kommer hon att göra alla de där misstagen du själv gjorde när du var ung. Du kan inte...