Död inom ett år – del 2

Bengt drömmer, och om hans kropp tillät, skulle han slänga den av och an. I drömmen går han genom ett majsfält och giftiga ormar styr honom, blockerar riktningar han vill ta. Det är fuktigt men ändå torr luft han drar in i sina trötta lungor. Det känns som han vadar i dy, långsamt tar han sig fram, kryssande mellan giftormar som vill kyssa hans ben och fötter. Kyssa dem till döds. Bengt försöker se vart han är på väg men plantorna är för höga och prasslar hårt när han bryter sig fram. De vassa stjälkarna och blasten skär honom på armarna och ger myggorna en fest. Han andas häftigt och är yr, känner sig vilsen och trots att hans undermedvetna vet att det är en dröm så leker den vidare med honom. Pressar honom vidare mot ett mål som verkar vara livsviktigt. Till slut når han en vägg av fjäll. Väggen, som är högre än plantorna rör sig sakta emot honom, tvingar honom bakåt. Bengt vänder sig om bara för att se ännu en vägg av svart fjäll med brunt mönster, ett mönster utformat som en skrift av ett gammalt utdött språk. Han får svårt att andas och luften är som giftig rök. Den biter tag i hans inre, nyper honom, drar ihop hans bröst till en boll av hopknycklat papper redo att slängas i soporna. Han är omringad av en enorm ormkropp och sakta reser sig ormens huvud upp bakom muren av kött, den tittar på honom med uttryckslösa gröna ögon. Bengt känner en stank av gammal död när ormen öppnar munnen. Han vågar inte röra sig och...