En bonsais dagbok – nio blad kv… äh fuck it …

Allt var ett mörker – men nu ordnar det upp sig. Jag ser en ljusglimt, du vet, som när man står i en källare och det automatiska ljuset slocknar, och långt, långt bort ser man den orangea pricken på tryckknappen. Den som lovar, tröstar. Här är jag. Tryck på mig så kommer allt bli bra igen. Men se upp för alla monster som lurar i mörkret på vägen hit, snubbla inte på alla lik som ligger i vägen. Jag finns här – för dig … Dom, ni vet asen som köpte mig, har fest och en Alexandra ligger bredvid mig. Hon har en flaska Fireball i handen och pratar om döden. Att allt har ett vackert slut. Att jag inte ska låta asen komma åt mig. Att alla är idioter och att bara jag förstår henne och hon mig. Hon säger så vackra saker … ”Jag lider med dig. Jag förstår inte varför de plågar dig vännen.” Hon lägger sig på sidan och plockar av mig ett blad. Luktar på lövet och skakar på huvudet. ” Det finns ingen mening, förstår du vad jag menar?” Ja. Så inihelvete. Hon häller en skvätt Fireball i min jord och rötterna pirrar till. Suger glupskt i sig vätskan och jag … känner ljuset. ”Du …? Är det inte lika bra att bara dö liksom?” Äntligen någon som förstår. Ödet leker kull med mig och har äntligen skickat en dödscoach. Happy days are here again, typ. ”Mörker … Ett kungarike för ett rakblad.” Jag nöjer mig med en tändsticka faktiskt. Och lite bensin. ”Been there – done that. Nä, det kan gå åt...

Dagen efter bokmässan

Idag är en bra dag, fast kroppen har en nära-döden-upplevelse. Det kommer ta ett par dagar innan jag är mig själv igen, halvvrak istället för helvrak. Mina jobb ligger som hyllmeter i mejlkorgen. Skriker egoistiskt: ”Men jag då?” Och jag betar av dem en efter en och svär lite. För mig handlar mässan mest om kontakter och pengar. Det låter cyniskt men så är det. Bokmässans hjärta finns inte på mässgolvet där alla fötter skriker i dödsångest. Den starkaste pulsen finns i de mer gömda delarna av mässan. På hotellen runt om, på kvällarna i de olika minglen och i lobbyn. Alla affärer som görs upp. Ibland går jag in i Rights center på mässan, antingen för att ha ett möte eller för att bara höra prasslet av pengar och avtal. Det är fint på något sätt. Man hör olika språk och sorlet ligger och smeker alla som är där. Ljuden som lovar och hoppas och sätts kråka på. Framtiden ser ljus ut. Bokförsäljningen har ökat med 5 procent, ungdomsböcker med 13 procent. Det brukar vara så när samhället i stort darrar – att folk flyr till böckernas värld. Varför begränsa sig till verkligheten som min fru brukar säga. Det är liksom skönare att läsa om overkliga saker när verkligheten ser dyster ut och spottar på en. För när det inte är på riktigt – kan man vila och koppla bort. För mig har det varit en riktigt bra mässa som andats framtid. Jag sajnade nytt bokavtal och avtalade samarbete med ett coolt förlag och sålde en jävla massa Havrefarsan och skrivcoachade coola böcker som kommer och möte med förläggare och...