Allvarligt samtal …

by | Okt 31, 2015 | Fucking livet, Havrefarsan

Jag och dottern sitter på altanen. Det är höstkallt och min fru har byggt en liten gravplats med gravstenar och avhuggna fötter och händer, för att hedra Halloween, och för att skrämma bort skitungar som vill ha godis. Det är vindstilla, som om hela skogen håller andan. Min dotter tittar allvarligt på mig. Hon sa att vi behövde prata allvar. Om skitviktiga saker. Jag blir nog lite rädd, det ska erkännas. Hon tittar hårt på mig, vänder bort blicken. Suckar lätt. Som Scarlet O´Hara i Borta med vinden ni vet. Mitt hjärta fladdrar oroligt till. Hon är med barn, tänker jag. Eller så har hon fått cancer. Eller så … Alla scenarion flashar förbi min stackars själ. Kenta sjunger Just idag är jag stark, men jag vet att det är en självlögn. Jag är inte redo helt enkelt. En pappa är aldrig fucking redo. Morfar. Jag är för ung för det … Jag har ett liv att leva … Hon suckar igen. ”Pappa …” Nej. Om jag springer härifrån skitfort kanske jag kan … Var stark nu skitgubbe. Jag tar ett djupt andetag. För att markera allvaret. ”Ja …” ”Vi måste prata om en sak.” Scarlet igen. Tittar bort mot ett Tara som brinner. Som om livet fallit i en grop och inte kan klättra upp igen. River sönder sina naglar utan att få grepp. Drömmar och framtid som brinner ner till grunden. Det ligger tungt allvar i luften. Till och med hunden lämnar mig ensam. Människans bästa vän … jo tjena. Svikare! ”Pappa, alla mina vänner har fått det. Jag vill också ha. Jag kommer bli så ensam annars.” Kroppen...

Pappa, jag vill ha barn …

by | Okt 15, 2015 | Fucking livet, Havrefarsan

Jag sitter i lugn och ro och hatar gluten när min kära dotter vill ha uppmärksamhet. Hon är en prövning och en välsignelse – på samma gång. Om Gud finns så bor hen i min dotters kropp. Eller hen förresten? Gud är helt klart en kvinna. Pay back time, liksom. Karma och allt det där. Hon: Pappa … Jag: ”Mmm.” Tittar på min mage. Den ser svullen ut. Gluten-jävla-as! Hon: ”Jag vill ha barn.” Wait what? Hon: ”Jag vill inte ha nån pappa till den. Jag vill ha den själv.” Feminism. Eat my hart out.  Jag: ”Hur ska du betala för barnet och dig? Var ska ni bo?” Smart där Leffe. Skillat brushan. Hon: ”Jag skaffar jobb efter födseln, behöver ingen utbildning till det jobbet jag vill ha, staten betalar och vi bor hos dig. Har redan levt klart mitt liv och har gjort allt som går att göra.” 16 år … Har gjort allt som går att göra? Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Om hon har gjort allt jag gjort i mitt liv när hon är tonåring, blir jag rädd. Fruktansvärt rädd. Eller så har hon ingen aning. Bara tonårsuttråkad och vill att livet ska svischa förbi på fast forward tills hon är 21. Jag tar ett djupt andetag när de andra meningarna örfilar mig: Behöver ingen utbildning … staten betalar … vi bor hos dig … Holy fuck! Letar febrilt efter facit, vi borde fått ett på BB, tänker jag. Visst borde vi det? Men nej, nej. Paniken leker rövare i bröstet och hjärtat spelar bongotrummor. Tänk Leffe! Tänk för faaaaan! *crickets* Kommer inte på ett skit och kör en...