En fluga i örat

Jag och min fru sitter och tittar på en film när min mobil ringer. Klockan är nästan midnatt och jag ser att det är min dotter. Ni vet, när klockan är godnatt och ens barn ringer utgår man från det värsta. Något har hänt. Hela hennes barndom passerar i revy … Jag: Vad har hänt? Är du okej? Ska jag slå nån? Dotter: Va? Nä. (Hör hur hon svär lågt.) Jag: Vet du vad klockan är? Dotter: Jaja. Pappa? Oh no. Den där tonen brukar bara betyda nåt weird. Jag: Mmm. Dotter: Jag tror jag har fått en fluga i örat. Den flyger omkring där inne. Skitjobbigt. Jag: En fluga? I örat? Min fru skrattar till. Dotter: Ja, jag kan höra den slå med vingarna. Kan den äta upp mig inifrån? Alltså, kan jag dö av det här? Jag: Nä älskling. Inte av flugan och inte här i Sverige. Men utomlands kanske … Dotter: Va? Seriöst. Jag: Och det är egentligen när den lägger ägg. Du vet larverna. LARVERNA! De gillar hjärna liksom. Dotter: SERIÖST. SLUTA. LARVER? Jag kommer fucking dö! Jag: Hur låter det? Krafsar det eller? Dotter: (Nu hyperventilerar hon) Krafsar? Nä, mer som snabba vingslag du vet. Seriöst, kan jag dö av det här? Jag: haha, nä. Softa älskling. Det är ingen fluga i ditt öra. Det är brus, förmodligen av stress eller öroninfektion. Dotter: Fan, jag kommer dö … Tack för den här tiden pappa. Jag vill ha vita rosor på min begravning. Jag: Du kommer inte dö. Vi får se till att du kommer till vårdcentralen så får de ta prover. Dotter: Prover? Det...