Jag har lite tråkigt när bästa vännen B ringer. Han brukar vara glad men låter mest skärrad.

Jag: Vad är det? Är du okej.

Hör hur han andas tungt.

Bästa vännen: Fan, nu fattar jag …

Rösten brister. Som du vet, när man ska säger de första orden dagen efter en rejäl fylla.

Jag: Fattar vad?

Bästa vännen: Seriöst Leffe. Jag har blivit våldtagen. Nu fattar jag tjejerna. Förnedringen. Den totala hjälplösheten. The fucking pain mannen.

Det låter som han biter i näven.

Bästa vännen: Du får fan inte skriva det här i din jävla blogg. Okej?

Håller två fingrar i kors och hoppas på att det är bra skit.

Jag: Självklart inte, lita på mig. Berätta gubben.

Bästa vännen: Jag var hos läkaren igår. För en undersökning. För prostatan du vet.

Hehehehehe

Jag: Gulle, vad hände?

Bästa vännen: Jo jag kommer inte där och det sitter en jävla indier och ler mot mig. Hur kunde jag veta liksom? Han bad mig ta av kläderna på underkroppen och redan där kändes det sådär. Det blev lite dålig stämning faktiskt.

Jag: Va? Nä.

Fattar vart det här är på väg och fnittrar, som en skolflicka.

Bästa vännen: Lägg av. DET ÄR FAN INTE ROLIGT!

Jag: Förlåt, fortsätt.

Bästa vännen: Jaja. Seriöst. Du får inte skriva om det här. Inte ens i en bok. Okej?

Jag: Men kom igen, jag håller käften. Jag lovar.

Bästa vännen: Fanskapet ber mig böja mig fram. Du vet det där med latexhandskarna? Det låter fan så i verkligheten, fast värre. Det var som mitt anus växte ihop du vet, eller käkat en citron. Sen smetade han på nån kall jävla salva och körde in först ett finger sen två. Han varnade inte ens.

Jag: Inte ens vitt vin och räkor liksom. Och inget förspel. Vilket as!

Bästa vännen: Exakt. Rätt in bara som midsommarsex på fyllan du vet. Sen rotade den jäveln runt och kände och hummade. ”Lite till bara”, sa han. Vadå lite till?

Jag skrattar så jag kiknar. Ser bilden framför mig. Nu är min vän ingen dununge. En av de tuffare jag känner och ingen som klemar i onödan. Och kanske är det därför det blir extra roligt. Han skulle kunna falla från sjunde våningen och sedan ställa sig upp, borsta av sig lite och gå vidare, trots båda benen brutna. Men nu snackar vi trauma på riktigt.

Bästa vännen: Lägg av nu. Alltså, det här är inte ens kul.

Ja jag vet. En riktig kompis skulle inte skratta åt att ens kompis blev mer eller mindre våldtagen. Jag vet ju det. Man ska stötta sina bästa vänner. Men vadå? Kvinnor utsätts för det här hos gynekologen varje gång liksom. Man up för helvete, typ.

Bästa vännen: S-s-sen … Tystnad … S-sen fick jag gå. Och d-de jävlarna skulle ha betalt dessutom. Trehundratjugo jävla spänn för att bli våldtagen. Fattaru. Jag. Fick. Betala. För. Skiten.

Jag skrattar som besatt. Mest av rädsla faktiskt.

Jag: Sluta, jag får fan magrutor! Skriker jag och slår med fötterna på sängen jag ligger i. Som en obstinat tonåring fast tvärtom.

Skrattar ännu mer.

Bästa vännen: Jaså, det här tyckte du var kul va? Karma din jävel. Du blir 50 snart va?

Jag: Va? Eller ja. Vadårå?

Bästa vännen: Det är din tur då. Jag känner en läkare …

Jag: Va? Wait what?

Bästa vännen skrattar ondskefullt. Du vet som i Bondfilmen, där man ser den där skurken som som klappar katten. ”No mister Delo, I expect you to die …

Seriöst. Jag känner att vi måste prata om det här. Kan man inte kissa i en burk eller nåt istället.