Cyklist vs lastbil

Ibland stannar hela mitt väsen upp och förundras över mänskliga öden. Speciellt när jag inte vet varför det händer. Min lilla hjärna drar iväg och bygger scenarion, öden och livsval. Det är ju liksom mitt jobb, att fantisera ihop massa saker som blir till en historia. Jag älskar konspirationsteorier och mysterium. Älskar att gotta mig i Bigfoot, aliens, Illuminati, gamla skatter som hålet på Oak Island och allt annat som sätter krydda på livet, alltså förutom min fru och mina barn. Jag måste bara få veta liksom. Samtidigt skiter jag i skvaller, det är kärnan jag vill åt. Inte VAD, utan VARFÖR … Just nu rullar en film på Facebook, du kanske har sett den. cyklist vs lastbil Han står där och vägrar flytta på sig. Kanske för att han först stannade och ville markera, sen blev det svårt att backa, för någon sorts konstig värdighet som skulle uppfyllas. Men Internet förlåter inte någon. På något sätt. Snart har en miljon människor sett den. Skammen. SKAMMEN! Min fantasi springer iväg. Är det för att han mår dåligt och hatar sitt jobb och bara vill få ut sin ångest och för att han är dum i huvudet? Har han blivit lämnad av sin fru och aldrig fick chansen att säga vad han tyckte och därför gör det nu, fast på ett annat sätt liksom. Lastbilen är frun – Lets rumble! Det förbryllar mig och jag vill genast veta hur han tickar och kanske, kanske är det andra orsaker bakom. Lastbilen kanske ska leverera en swimmingpool till cyklistens granne vilket cyklisten tycker är förjävligt och sjukt kapitalistiskt och orättvist. Dessutom har...

Recension BTJ

Skön recension av BTJ (Bibliotekstjänst, lektör Henric Ahlgren). Citerar en del av den: Havrefarsan Det är en ärlig, utlämnande, allvarlig, rolig och gripande bok. En självbiografisk berättelse med för många hög identifikationsfaktor om papparollen/föräldrarollen och om hur det är att leva våra liv i samtidens sociala strukturer – för föräldrar, barn och ungdomar. Havrefarsan är en bok som kan rekommenderas till en bred läsekrets, en typ av bok som det behövs fler av. En väldigt fin och högrelevant debut, helt...

Hur en engelsk bulldog sänkte en häst …

Vi hälsar på Sebastian, en polsk vän till mig som bor vid ett travstall. Nikki är inte så glad då travhästar inte hoppar över hinder eller ens kan någon dressyr. De är kastlösa i hennes värld. Sebastian har en engelsk bulldogg som heter Olle. Olle, som på latin betyder: Jag luktar som en romersk badtunna. Olle bor som sagt vid ett travstall, eller bodde ska vi väl säga. För hatet drev honom därifrån. Han blev paria, persona non grata, förskjuten … Stackarn. Det började en höstdag när löven precis blivit döende brandgult supervackra. När det blåste lätt och alla tog en titt på himlen och ryste inför vintern. Olle gick bara runt och chillade, tog en paus från sin husse, glodde känslolöst på allt som rörde sig runt stallet. Ofta när man tittar in i en bulldoggs ögon verkar det tomt bakom. Som om ingen är hemma och ingen har någonsin satt upp några gardiner. Jaja, du fattar. Olle tog det cool och gick förbi en travhäst. Det var då den infernaliske hästen bestämde sig för att spela fotboll med Olle. Till hästens försvar ser Olle ut som en fotboll, kanske en luggsliten sådan men dock en fotboll. Till saken hör väl även att hästen inte gillar hundar. Säkert något traumatiskt från ungdomen. Who knows … Jag kanske borde berätta lite om Olle först. Olle är en trevlig och enkel hund som gillar att ligga under huset, han ler aldrig för humor är inte hans grej. Han kräver inte mycket från livet förutom en full matskål och fingrar som kliar hans päls ibland, fingrar som behöver tvättas efteråt. Oftast...

Att hitta en svunnen kärlek

Det har hänt en sak. En skitviktig sak. Jag måste berätta om det. Jag har hittat en svunnen kärlek. Ett mirakel i en svart brunn av vilsen sten. En uppenbarelse där inte ens Jesus kunde trolla. Det är helt galet, helt fantastiskt. Som snö på midsommar. Ni vet de stora flingorna som sakta singlar ned på grönt gräs. När alla tittar upp, stannar till och förundras över det vackra. När inga plågor och olyckor får en chans att riva i en redan trött kropp.
Det hände när jag och Adam var på gocarten. Plötsligt skedde ett mirakel. Jag kunde tro på tomten, tandfen och till och med påskharen. Jag gråter nästan nu. Jag var tvungen att ringa Jonne, min bästa barndomsvän, och även han släppte en tår. Som att få ett besked att inga krig eller sjukdomar längre existerar. Som en bra dag i helvetet för att Djävulen försovit sig och vaknat på den sidan han aldrig vaknar på. På rätt sida.
Jag ljuger inte.
Jag lovar.
Jag hörde en kör med vackra älvor som sjöng halleluja. I sex år har jag letat utan att finna en tillstymmelse till det vackra som en gång fyllde min och Jonnes dagar. Vi trodde att miraklet lagt sig för att dö på en hemlig elefantkyrkogård. Men där stod hon. Den vackraste av kvinnor. Jag svär, jag ser knappt vad jag skriver för tårarna badar i sig själva i mina ögon. De älskar och stänker saltvatten i varandras ansikten. Då förstår ni hur glad jag är. Flippret av alla flipperspel, brushan. FLIPPRET! Indiana Jones som man kan få spela med åtta kulor samtidigt. Jag är lycklig. Vi...