Selmapriset

Idag gick pressreleasen ut om att jag sitter i juryn för Selmapriset. Ja, jag veeet. Det är inte Nobel med det skiter jag i. I juryn sitter ordförande Linda Skugge, författare och journalist. Per Adolfsson, chefredaktör på Tidningen Skriva. Elisabeth Mannerfeldt, vice ordförande i föreningen Egenutgivarna samt chefsbibliotekarie på KTH. Och så lilla jag. Selmapriset är ett litteraturpris för egenutgivare, alltså de som aldrig kommer nomineras för Augustpriset, och kallas därför för Augusts lillasyster. Så varför Selmapris undrar du säkert. Jo för att egenutgivning växer så det knakar och kommer bli tongivande i en snar framtid. ”På Amazons 10-i-topplista från i januari förra året var alla titlar egenutgivna. Ett exempel på en bokserie som inledningsvis publicerades för egen hand är den brittiska författaren E L James ”50 nyanser”-serie, vilken sedermera har översatts till 52 språk och sålt i över 90 miljoner exemplar.” (Källa DN). Hon började som egenutgivare. Samma sak med The Martian av Andy Weir. Efter deras framgångar var de etablerade förlagen snabbt framme och erbjöd dem nästan löjliga summor pengar. De traditionella förlagen börjar vakna nu och förstår att egenutgivning blir större och större och snart kan vara störst. Det finns ett annat driv i en egenutgivare generellt och även de som ger ut själva har förstått vikten av redaktörer, lektörer och så vidare. Därför ser jag även att kvalitén ökat på de böcker som ges ut numera. Det är inte längre kreti och pleti. Förlag som Vulkan, Calidris och liknande får fler och fler kunder som hellre vill ha 80 procent i royalty än 23 till 50 procent, fler etablerade författare går över till egenutgivning. Vulkan är Nordens största bokutgivare och inom fem...