ADHD som superkraft

by | Sep 13, 2015 | ADHD

Jag och min yngsta står utanför en pryttelaffär. Ni vet en sån där med miljoner små porslinssaker, antikviteter, vaser och massa annat skit som ingen egentligen behöver. Min kära dotter älskar pryttel och kan hålla på i timtal med dem och skapa de mest fantastiska kreationer med dem. Dotter: Åh pappa, titta? Kan vi gå in där? Snääääälllaa? Min plånbok drar efter andan. Ni vet som i skräckfilmer när någon hör hur ett fönster går sönder eller som när barnet ligger under sängen och ett monster går förbi. Jag: Nja, jag har nog inte råd med det älskling. Dotter: Men vi behöver inte köpa nåt. Bara titta. Jag: Mmm men jag kommer få betala för allt som råkar gå sönder. Ser framför mig alla oj och förlåt pappa och en affärsägare som gnuggar händer. Pryttelaffärägare älskar nämligen barn med ADHD. De är butikernas katching och jackpot liksom. Dotter: Just ja. Jag är asbra på ha sönder saker. Jag: Ja, det är din superkraft älskling. En dag kan du bli soldat och du kommer vinna krig helt ensam. Du är som en Transformer faktiskt. Hon är tyst en stund. Hon är numera medveten om sin ADHD och ser den både som en gåva och förbannelse men tar det mesta som en klackspark. Som Hulken typ. Dotter: Coolt. Vad har du för superkraft? Jag: Jag kan slänga fram massor av grodor ur min mun. Som pojken med guldbyxorna du vet. Dom tar liksom aldrig slut. Dotter: Caroline och Maxi ra? Har dom också superkrafter? Jag: Jajjemän. Caroline kan göra skitäckligt kaffe och Maxi är asbra på att göra illa sig. Alla borde ha...

Död inom ett år – del 2

by | Sep 12, 2015 | Novell - Död inom ett år

Bengt drömmer, och om hans kropp tillät, skulle han slänga den av och an. I drömmen går han genom ett majsfält och giftiga ormar styr honom, blockerar riktningar han vill ta. Det är fuktigt men ändå torr luft han drar in i sina trötta lungor. Det känns som han vadar i dy, långsamt tar han sig fram, kryssande mellan giftormar som vill kyssa hans ben och fötter. Kyssa dem till döds. Bengt försöker se vart han är på väg men plantorna är för höga och prasslar hårt när han bryter sig fram. De vassa stjälkarna och blasten skär honom på armarna och ger myggorna en fest. Han andas häftigt och är yr, känner sig vilsen och trots att hans undermedvetna vet att det är en dröm så leker den vidare med honom. Pressar honom vidare mot ett mål som verkar vara livsviktigt. Till slut når han en vägg av fjäll. Väggen, som är högre än plantorna rör sig sakta emot honom, tvingar honom bakåt. Bengt vänder sig om bara för att se ännu en vägg av svart fjäll med brunt mönster, ett mönster utformat som en skrift av ett gammalt utdött språk. Han får svårt att andas och luften är som giftig rök. Den biter tag i hans inre, nyper honom, drar ihop hans bröst till en boll av hopknycklat papper redo att slängas i soporna. Han är omringad av en enorm ormkropp och sakta reser sig ormens huvud upp bakom muren av kött, den tittar på honom med uttryckslösa gröna ögon. Bengt känner en stank av gammal död när ormen öppnar munnen. Han vågar inte röra sig och...

En full fluga från Oz

by | Sep 11, 2015 | Kärlek

Jag har världens roligaste och vackraste fru och hon bor ibland i ett eget kosmos. Där allt kan vara jättefint och förunderligt. Hon är som en liten älva som ser allt i regnbåge. Speciellt efter två öl, det är som att hon får nycklarna till Oz efter just två öl. Som ett fönster öppnar sig och bara släpper in henne och ger mig en glimt av den där fantastiska hjärnan hon har. Vi sitter på en golfrestaurang på date och dricker en öl efter maten, det är lagom varmt och en kaxig men rolig servitör dyker upp då och då och hånar oss. Som näthat men live liksom. En fluga landar på fruns glaskant och hon lyser upp. Fru: Men TITTA! Det är så fint. En fluga som försöker vara en citron. (hon sträcker upp händerna i luften i ett försöka att likna garneringscitron och fnissar, ögonen kniper ihop precis som jag älskar när de gör på henne). Jag: Jag älskar dina kråkfötter, säger jag kärleksfullt. Fru: (tittar ner på sina skor) Det var inte särskilt snällt sagt. Kråkfötter … (tittar snett på mig). Pärlor för svin … Jag: Alltså dina kräkfötter vid ögonen. Fru: Jaha, men jag är mer en ankfotsmänniska faktiskt. Quäck, säger hon och byter fokus till flugan igen. Fru: Men kolla. Han gnider tassarna och smider planer. Hon tar flugan och lägger den på bordet och droppar lite öl på honom (ja det var tydligen en han, min fru kan se sånt). Fru: Åh nej, vad har jag gjort? Nu kommer han bli skitfull och lukta öl och hans fru kommer bli skitförbannad. (härmar en flugfru)...

En fluga i örat

by | Sep 9, 2015 | Havrefarsan

Jag och min fru sitter och tittar på en film när min mobil ringer. Klockan är nästan midnatt och jag ser att det är min dotter. Ni vet, när klockan är godnatt och ens barn ringer utgår man från det värsta. Något har hänt. Hela hennes barndom passerar i revy … Jag: Vad har hänt? Är du okej? Ska jag slå nån? Dotter: Va? Nä. (Hör hur hon svär lågt.) Jag: Vet du vad klockan är? Dotter: Jaja. Pappa? Oh no. Den där tonen brukar bara betyda nåt weird. Jag: Mmm. Dotter: Jag tror jag har fått en fluga i örat. Den flyger omkring där inne. Skitjobbigt. Jag: En fluga? I örat? Min fru skrattar till. Dotter: Ja, jag kan höra den slå med vingarna. Kan den äta upp mig inifrån? Alltså, kan jag dö av det här? Jag: Nä älskling. Inte av flugan och inte här i Sverige. Men utomlands kanske … Dotter: Va? Seriöst. Jag: Och det är egentligen när den lägger ägg. Du vet larverna. LARVERNA! De gillar hjärna liksom. Dotter: SERIÖST. SLUTA. LARVER? Jag kommer fucking dö! Jag: Hur låter det? Krafsar det eller? Dotter: (Nu hyperventilerar hon) Krafsar? Nä, mer som snabba vingslag du vet. Seriöst, kan jag dö av det här? Jag: haha, nä. Softa älskling. Det är ingen fluga i ditt öra. Det är brus, förmodligen av stress eller öroninfektion. Dotter: Fan, jag kommer dö … Tack för den här tiden pappa. Jag vill ha vita rosor på min begravning. Jag: Du kommer inte dö. Vi får se till att du kommer till vårdcentralen så får de ta prover. Dotter: Prover? Det...

Öppet brev till alla mammor med tonårsdöttrar

by | Sep 8, 2015 | Fucking livet, Havrefarsan

Jag vet, jag vet, jag vet. Tonårsdöttrar är demoner. Du såg det aldrig komma. Jag fattar. En dag var det bara där. Helvetet som födde fram en demon. Hon, det sötaste underverket, ditt mirakel, din bebis som var så snäll och som gillade sina kramdjur. Det är ju typ bara förra veckan hon ammades. Tiden går så otroligt fort och vi hinner inte med. Men de gör det, för dem går tiden alldeles för långsamt. Ju mer du stretar emot desto ondare kommer det att göra. Förändringen är som en tickande bomb. Ska du klippa den röda eller blåa? Eller springa för livet? Den smyger sig på dig. Förändringen, du vet. Shit, Mamman! Hormonerna! Det är lite som filmmusiken till hajen, du vet. ”Na-na.” Vad var det? tänker du. Äsch det var nog inget. ”Na-na.” Vad håller hon på med? Äsch, det är nog bara en liten fas, den går över fort. ”Na-na.” Vad är det för fel på dig? Varför gör du såhär? ”NA-NA-NA-NA-NA-NA-NA-NA-NA.” Hjälp, min dotter är någon annan! Jag har misslyckats! Ahhhhhh! Skitunge! Ta det cool. Chilla, Mamman. Softa. Det hör till. Hon vill bara vara vuxen. Har du uppfostrat henne väl? Har du berättat om vad som kan hända, vad som är farligt? Du vet den där grunden alla föräldrar ger sina barn. Bra! Det räcker så. Ge henne lite space. Hon kommer prova att röka. Jag vet, det är för jävligt. Hon kommer prova att dricka. Ja, de är fan dumma i huvudet. Sakta men säkert kommer hon att göra alla de där misstagen du själv gjorde när du var ung. Du kan inte...