En fluga i örat

Jag och min fru sitter och tittar på en film när min mobil ringer. Klockan är nästan midnatt och jag ser att det är min dotter. Ni vet, när klockan är godnatt och ens barn ringer utgår man från det värsta. Något har hänt. Hela hennes barndom passerar i revy …

Jag: Vad har hänt? Är du okej? Ska jag slå nån?

Dotter: Va? Nä. (Hör hur hon svär lågt.)

Jag: Vet du vad klockan är?

Dotter: Jaja. Pappa?

Oh no. Den där tonen brukar bara betyda nåt weird.

Jag: Mmm.

Dotter: Jag tror jag har fått en fluga i örat. Den flyger omkring där inne. Skitjobbigt.

Jag: En fluga? I örat?

Min fru skrattar till.

Dotter: Ja, jag kan höra den slå med vingarna. Kan den äta upp mig inifrån? Alltså, kan jag dö av det här?

Jag: Nä älskling. Inte av flugan och inte här i Sverige. Men utomlands kanske …

Dotter: Va? Seriöst.

Jag: Och det är egentligen när den lägger ägg. Du vet larverna. LARVERNA! De gillar hjärna liksom.

Dotter: SERIÖST. SLUTA. LARVER? Jag kommer fucking dö!

Jag: Hur låter det? Krafsar det eller?

Dotter: (Nu hyperventilerar hon) Krafsar? Nä, mer som snabba vingslag du vet. Seriöst, kan jag dö av det här?

Jag: haha, nä. Softa älskling. Det är ingen fluga i ditt öra. Det är brus, förmodligen av stress eller öroninfektion.

Dotter: Fan, jag kommer dö … Tack för den här tiden pappa. Jag vill ha vita rosor på min begravning.

Jag: Du kommer inte dö. Vi får se till att du kommer till vårdcentralen så får de ta prover.

Dotter: Prover? Det innebär sprutor va? Glöm det, då låter döden som ett bättre alternativ. Fan pappa, nu låter den igen. Om jag håller för örat, kan den dö av syrebrist då?

Jag: Absolut. Håll fingret i örat en timme så dör den nog.

Efter ett tag lägger vi på och hon är lugnare. Dagen efter pekar min fru på en artikel i Aftonbladet om en kvinna som haft en fästing inne i örat som kom ut efter en månad. Jag lägger upp den på min dotters Facebook. Som stöd liksom … eller ja, ni vet.

Dotter: DU ÄR SÅ OND.

Dotter: Spyr.

Dotter: Usch!

Ja, jag vet. Jag är en skitdålig pappa men jag kan liksom inte låta bli. Det är djävulen i mig som tar över. Förlåt. Men erkänn, ni skulle också ta chansen om … Nä, det är klart ni inte skulle. Fan. Ska ringa vårdcentralen nu …

öronspruta

Och priset för årets pappa går till … nån annan.

2 Comments

  1. Haha, lika klockren som din bok! Keep it up.

    Reply
    • :) Tack!

      Reply

Submit a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Dela med dig

Dela sidan med dina vänner.