Bröllopsdag …

En dag stod du där och jag visste att du var min, att jag bara måste få vara din. Att livet innan dig bara var ett förspel för riktig kärlek. Du vet den där man bara läser om, den jag bara trodde fanns i böcker och i filmer och vi hytte näven åt under en fullmåne. Men den fanns, du fanns. Och du sa ja när jag gick ner på knä ghettostyle och frågade om du ville bli skrynklig med mig. Du får mitt hjärta att hjula på en sommaräng och så hög att jag kan äta månen. Som en kärleksninja smyger du omkring i min själ och berättar vackra sagor som andra glömt. Ruskar om mig, smeker mig, får mitt hjärta att jubla och tjoa och vaggas till sömn av dina vackra ord. Jag ser fram emot att bli 100 år med dig, sitta och hålla din varma hand och mata duvjävlar och slå folk med våra käppar och fnittra och babbla om ingenting och lura senila vänner och ha tantrasex för att vi är för gamla för annat. Tack för att du lägger glitter i mina dagar, för att du vill ha mig, för att du älskar mig hårt och skoningslöst, för att du är du och att jag får vara din. Jag älskar dig min vackra underbara fru. Grattis till årsdagen!...

Tick tack – del 2

Fem år senare … Simon riktar pistolen mot mannens panna, ser hur hans inre vrider sig av ångest. Mannen gråter och ber för sitt liv. En andra chans. Simon har sett det så många gånger förut, hur de blir religiösa och ber till en gud de inte tror på. Innan hjärnorna hamnar som dekoration utanför deras kroppar. Simon är trött på att döda och göra ont. Det är år sedan han lovade Ayla att sluta. De är i ett sovrum med en bäddad säng och ett broderat överkast, ovanför sängen hänger en tavla med familjens leende porträtt. Två uppklädda barn med sol i sina ansikten, en fru som älskar. Mannen står bakom sin familj som en patriark. Simon tycker de tittar på honom med bedjande ögon. Snälla, skjut inte … Ljus smiter in genom persienner och lägger ränder i hela rummet. Mikroskopiskt damm flyter sakta i solljuset. Det luktar mellanöstern. Arabiska kryddor som hänger likt volanger över de snirkliga tapeterna. Mannen heter Janis och står på knä för att han klivit in i fel revir. Simon är här för att Fadi vill det. Han tittar upp och ser en spegelbild berätta sanningen om hans eget ansikte. Han känner så väl igen det, det var hans faders ansikte innan han brukade spöa skiten en liten Simon, ett ansikte förgiftat av ondska och hat. Cirkeln är sluten och han har blivit det han så innerligt hatat. Men det är nog nu, löftet till Ayla ska hållas. Det finns ingen återvändo. Han måste bryta sig loss. För sin familjs skull. Den naive lille pojken har blivit värre än den djävul han växte upp...

Tick tack – del 1

”Men va fan!” säger bruden irriterat när Simon stöter till henne. Det var inte meningen. Han skulle bara vända sig om i baren. Simon ser på henne och tappar nästan de två ölglasen han håller i. Musiken tystnar mellan låtarna och han tycker att klockan slutar andas. ”Du?” säger de i munnen på varandra. De tystnar och musiken börjar spela igen. Han hör inte vilken låt det är, bryr sig inte. Han står framför henne. Hon som klampat omkring i Simons huvud med högklackade skor, rivit i lådor och letat efter något. Han har letat efter henne utan resultat. Men nu står hon och ler rakt in i hans ansikte. Just när han var på väg att släppa taget. ”Jag har letat efter dig …” Han försöker stoppa orden men de smiter ut. Ayla skrattar till. ”Är jag skyldig pengar?” Simon skäms. Hon vet. Hon känner till hans rykte och modet sjunker. Det är kört, tänkte han. ”Nej då, varför skulle du vara det?” Ayla skrattar igen. ”Förlåt, jag skojade bara. Jag har … typ letat lite efter dig med.” Hennes vänner ropar efter henne. ”Vänta här. Gå ingenstans. Ska bara lämna vinet till mina vänner. Okej?” ”Okej.” Simon känner sig som en ful och finnig femtonåring på en skolbal som inte fått någon dejt. Han står kvar utan att röra sig. Fånig och obrukbar. Fuck. Skärp dig nu, tänker han. Simon tar ett andetag, undrar om han ens har andats under den senaste minuten. Ställer sig i baren igen och försöker se avslappnad ut. Men det är kört. Han fattar det. Simon ligger redan smetad runt hennes lillfinger...

En bonsais dagbok – nio blad kv… äh fuck it …

Allt var ett mörker – men nu ordnar det upp sig. Jag ser en ljusglimt, du vet, som när man står i en källare och det automatiska ljuset slocknar, och långt, långt bort ser man den orangea pricken på tryckknappen. Den som lovar, tröstar. Här är jag. Tryck på mig så kommer allt bli bra igen. Men se upp för alla monster som lurar i mörkret på vägen hit, snubbla inte på alla lik som ligger i vägen. Jag finns här – för dig … Dom, ni vet asen som köpte mig, har fest och en Alexandra ligger bredvid mig. Hon har en flaska Fireball i handen och pratar om döden. Att allt har ett vackert slut. Att jag inte ska låta asen komma åt mig. Att alla är idioter och att bara jag förstår henne och hon mig. Hon säger så vackra saker … ”Jag lider med dig. Jag förstår inte varför de plågar dig vännen.” Hon lägger sig på sidan och plockar av mig ett blad. Luktar på lövet och skakar på huvudet. ” Det finns ingen mening, förstår du vad jag menar?” Ja. Så inihelvete. Hon häller en skvätt Fireball i min jord och rötterna pirrar till. Suger glupskt i sig vätskan och jag … känner ljuset. ”Du …? Är det inte lika bra att bara dö liksom?” Äntligen någon som förstår. Ödet leker kull med mig och har äntligen skickat en dödscoach. Happy days are here again, typ. ”Mörker … Ett kungarike för ett rakblad.” Jag nöjer mig med en tändsticka faktiskt. Och lite bensin. ”Been there – done that. Nä, det kan gå åt...

Pappa, jag vill ha barn …

Jag sitter i lugn och ro och hatar gluten när min kära dotter vill ha uppmärksamhet. Hon är en prövning och en välsignelse – på samma gång. Om Gud finns så bor hen i min dotters kropp. Eller hen förresten? Gud är helt klart en kvinna. Pay back time, liksom. Karma och allt det där. Hon: Pappa … Jag: ”Mmm.” Tittar på min mage. Den ser svullen ut. Gluten-jävla-as! Hon: ”Jag vill ha barn.” Wait what? Hon: ”Jag vill inte ha nån pappa till den. Jag vill ha den själv.” Feminism. Eat my hart out.  Jag: ”Hur ska du betala för barnet och dig? Var ska ni bo?” Smart där Leffe. Skillat brushan. Hon: ”Jag skaffar jobb efter födseln, behöver ingen utbildning till det jobbet jag vill ha, staten betalar och vi bor hos dig. Har redan levt klart mitt liv och har gjort allt som går att göra.” 16 år … Har gjort allt som går att göra? Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Om hon har gjort allt jag gjort i mitt liv när hon är tonåring, blir jag rädd. Fruktansvärt rädd. Eller så har hon ingen aning. Bara tonårsuttråkad och vill att livet ska svischa förbi på fast forward tills hon är 21. Jag tar ett djupt andetag när de andra meningarna örfilar mig: Behöver ingen utbildning … staten betalar … vi bor hos dig … Holy fuck! Letar febrilt efter facit, vi borde fått ett på BB, tänker jag. Visst borde vi det? Men nej, nej. Paniken leker rövare i bröstet och hjärtat spelar bongotrummor. Tänk Leffe! Tänk för faaaaan! *crickets* Kommer inte på ett skit och kör en...

Kärlekens vingslag – Sista delen

Margareta och Pippo går hand i hand genom olivlunden utan att säga något. Pippo pekar mot himlen där en rovfågel svänger i lovar och spanar efter ett byte. Hon ler, önskar att hon kunde få vara en fågel i nästa liv. Pippo kittlar henne i sidan, börjar jaga henne uppför slänten och Margareta kan inte låta bli att skrika till. Hon tar en oliv från ett träd och kastar den mot honom och springer så fort det går med en sextioårings kropp. De stannar till när de kommit högst upp på höjden, båda andfådda. För en stund är de tysta och tittar stumt mot utsikten. Pippo tar tag i hennes höft och ofrivilligt tar hon ett snabbt andetag. Det sprattlar upphetsat till i Margareta, spänningen klättrar ut och in i henne, lovar att släcka den törst hon inte visste fanns. Pippo har förmågan att nå fram till hennes innersta, bara genom att ta på henne. Han kysser henne medan han trycker hennes kropp mot ett olivträd och Margareta känner att hon lever. Här och nu. Det finns ingen annan tid, ingen ångest eller sorg. Det är här och nu. Margareta öppnar Pippos skärp och drar ned hans byxor medan han drar upp hennes klänning, sliter av knapparna och blottar hennes bröst. De andas ikapp i varandras munnar och Margareta känner sig som tonåring igen, som att allt med sex är nytt. Lukten av varm jord, soldränkta kroppar och olivträdets charm fyller hennes sinnen. Hon använder ena foten till att trycka ner hans byxor mot fötterna och Pippo hjälper fumligt till medan hans kyssar bombarderar hennes hals. För första gången...