Tillbaka till maffian …

Det här är fan inte okej, tänker jag och tar ett djupt andetag. Fyller ut kinderna med luft och andas ut. Lite lagom uppgiven. Gör det igen fast högre den här gången så någon ska se min frustration. Men ingen bryr sig. de har sin egen tid i mörkret antar jag. En för alla – alla för en gäller liksom inte på den här platsen. Ensam är stark, typ.

Tittar ut över platsen. Ler. Jag måste ju det, för det är så man gör. De förbannade reglerna som jag samtidigt älskar och hatar. Jag har ju varit här förut. Smaken i luften, dofterna, ljuden och förväntningarna. Drömmarna som fläktar förbi med sommarvisor men känns som någon använder mig som en voodoodocka.

Jag trodde jag var klar med skiten, att det lekte kurragömma i mitt förflutna och jag tänkte fan inte leta upp det igen. Tänkte att det var bra att den låg och gömde sig. Du vet, tiden då …

Men nej nej …

Nu har Karma bestämt sig att det inte är över, att jag ska smetas in med skit än en gång. För att jag är jag liksom. Allt skit jag ställt till med i mitt liv glömmer inte Karma så lätt. Men jag trodde ärligt talat att jag låg på plus nu.

Men nej nej …

Det är lustigt egentligen. Precis när man tror att det är över, när man passerat det stadiet i sitt liv så knackar fanskapet på dörren igen som en svärmor alla hatar. Som tror att man älskar att hon kommer på besök.

Just when I thought I was out – they pull me back in …

Gudfadern. Som Havrefarsan typ. Men jag ska inte klaga. Jag ser ju hur glad hon är, hur spännande allting är och hur stolt hon blir när jag tittar på henne. Hur hon – elvaåringen – styr hamburgaren på ett par hundra kilo.

Ja, du gissade rätt. Jag är tillbaka i stallet, i ridhuset, i boxen och fryser nötterna av mig. Men den här gången är jag mer förberedd. Bra kläder och bra skor, Benzo i fickan, kan alla uttryck, slipar tugget, nickar åt Havremorsorna och äger, inget är skrämmande längre. Tar ingen skit från Hästmaffian. Den här gången lär jag ut istället för att bli lärd.

Hennes äldre syster fick bana vägen och introducera mig i sekten liksom, jag blev en del i maffian men fick börja från botten.

Tog skit.
Svalde.
Arbetade mig upp.
Klev över lik.
Tog för mig.
Blev fucking Gudfader.

Men sen slutade jag, på topp liksom, min dotter gick vidare, hittade kärlek och party. Jag trodde att det var över, att minnena fick glittra från svunnen tid utan att materialiseras.

Men nej nej …

”Pappa, jag vill rida. Som Nikki. Snälla, snälla, snälla, snälla …”

Fuck you Murphy! Fuck you Karma! Fuck hästmaffian!

Lets do this shit! Again!