Tick tack – del 1

”Men va fan!” säger bruden irriterat när Simon stöter till henne. Det var inte meningen. Han skulle bara vända sig om i baren. Simon ser på henne och tappar nästan de två ölglasen han håller i.

Musiken tystnar mellan låtarna och han tycker att klockan slutar andas.

”Du?” säger de i munnen på varandra. De tystnar och musiken börjar spela igen. Han hör inte vilken låt det är, bryr sig inte. Han står framför henne. Hon som klampat omkring i Simons huvud med högklackade skor, rivit i lådor och letat efter något. Han har letat efter henne utan resultat. Men nu står hon och ler rakt in i hans ansikte. Just när han var på väg att släppa taget.

”Jag har letat efter dig …” Han försöker stoppa orden men de smiter ut.

Ayla skrattar till. ”Är jag skyldig pengar?”

Simon skäms. Hon vet. Hon känner till hans rykte och modet sjunker. Det är kört, tänkte han. ”Nej då, varför skulle du vara det?”

Ayla skrattar igen. ”Förlåt, jag skojade bara. Jag har … typ letat lite efter dig med.” Hennes vänner ropar efter henne. ”Vänta här. Gå ingenstans. Ska bara lämna vinet till mina vänner. Okej?”

”Okej.” Simon känner sig som en ful och finnig femtonåring på en skolbal som inte fått någon dejt. Han står kvar utan att röra sig. Fånig och obrukbar. Fuck. Skärp dig nu, tänker han. Simon tar ett andetag, undrar om han ens har andats under den senaste minuten. Ställer sig i baren igen och försöker se avslappnad ut. Men det är kört. Han fattar det. Simon ligger redan smetad runt hennes lillfinger och tänker aldrig släppa taget.

Han ser henne komma tillbaka, tränga sig förbi alla som står i vägen och Simon kväver en impuls att hjälpa henne, möta henne.

Fyra meter bort.

Andas och var cool, tänker han. Simon har aldrig kråmat sig inför en tjej, aldrig för någon. Men nu vill han inget annat.

Två meter bort.

Simon är beredd att göra vad som helst. Det kittlar i hjärtat och magen vill inte vara stilla. Simon vet inte vilket ben han ska stå på, tyngden är enorm och det gör ont i fötterna, som om det ligger tre ton läsk i dem och bubblar.

En meter …

”Ayla.” Hon sträcker fram handen och tittar på honom med världens vackraste ögon. Bruna med grönt runt iris. Svart hår som ligger rakt och ledigt över axlarna. Hon rockar skiten ur honom.

”Simon.” De ler mot varandra. Han vet inte vad han ska säga.

”Var fan är biran?” Fadi tränger sig fram mot Simon. Folk flyttar på sig för tatueringarna snarare än mannen som bär på dem. ”Jaha, en guss. Alltid en guss.” Fadi tittar på dem, rynkar på näsan. ”Nä, va fan Simpan.” Fadi skrattar och räcker fram en stor hand mot Ayla.” Choo, vi var oroliga ett tag. Vi trodde inte Simon här gillade brudar. Att han spelade för andra laget. Men nu fattar jag.” Fadi skrattar och tar ölen som står på baren. ”Hör av dig sen gubben.” Han vänder sig mot Ayla. ”Var snäll mot honom. Han är känslig förstår du.” Fadi gapskrattar och går iväg.

Simon ler mot Ayla. ”Skjut mig.”

Hon ler tillbaka.

Tystnad.

Simon undrar om den är pinsam. Försöker komma på något bra att säga men tungan har rymt. Till en kallare plats. Simon fryser, skakar till.

Ayla skrattar igen. ”Kom vi går någon annanstans.” Hon tar tag i hans arm och drar med honom. När de går förbi Fadi och de andra grabbarna i hans gäng. Dem han kallar bröder gör tummarna upp och busvisslar. För första gången i sitt liv – rodnar Simon. Hoppas att Ayla inte ser det. Han gör finger åt dem bakom sin rygg.

De går längs vattnet och månen ler mot dem. Ett fåtal joggare och hundägare möter de men annars är det lugnt. En fråga ställde hon. En liten enkel fråga och Simon pladdrar på som en skvallerkärring. ”Vem är du då? Egentligen?”

En enkel men skitsvår fråga och Simon känner som en guldfisk som släppts från sin skål ned i en sjö. Han berättar allt. Från sin barndom, om sina föräldrar, om en kväll på en kall balkong och rymningen. Om hur han hatar våld och vill flytta till Spanien. Om hur han är låst med Fadi men tänker bryta sig loss, om att bli en Svensson, steka pannkakor och grilla med grannar. Om att vända ett liv till något bra.

Ayla säger ingenting. Hon tar hans hand och bara lyssnar. Nickar åt honom och ler när han säger något ironiskt eller roligt. Simon slutar frysa och tryggheten med Ayla växer hela tiden. Alla sanningar, all ångest och glädje över att träffa henne hamnar i samma skål.

”Har jag skrämt bort dig nu?”

Hon stannar, tar honom till en parkbänk, kysser honom och begraver sitt huvud i hans hals. Berättar sin egen historia, om en far som suttit på kåken, som flyttat tillbaka till sitt hemland, om en kämpande mor och sin egen flykt från sig själv.

Simon känner tårarna mot halsen men vågar inte säga något, törs inte bryta magin.

Ayla vräker ut ord sina egna drömmar om en familj och att hitta sin pappa igen. Om glädjen att träffa Simon, hur de har något hon aldrig känt förut, att hon blev störtkär i honom bara sådär. Allt hamnar i samma skål. Deras skål. Ayla skrattar och torkar tårar samtidigt.

”Får jag chans på dig.” Simon tar upp hennes ansikte mot sitt.

”Fan, jag känner mig som fjorton år igen.” Ayla kysser honom, låter handen smeka hans nacke och Simon blundar. Glömmer drömmen om Spanien. Ayla är drömmen om att hitta hem.

 

*

Dagen efter flyttar hon in hos Simon, stuvar om hans möbler, gosedjur hamnar på sängen och smink intar hela badrummet. Men Simon bryr sig inte, skrattar bara åt henne när hon fixar allt, hur hans kläder får mindre utrymme i en garderob och hur gardiner byts. Han älskar varje ögonblick.

Det enda som stör honom är hur han ska kunna sluta vara en broder, en kriminell. Det spökar för honom på natten när han tittar på Ayla under tiden hon sover. Ett spöke som inte vill försvinna.

Tick tack Simon.

 

tick tack klocka i handen