Öppet brev till alla mammor med tonårsdöttrar

Jag vet, jag vet, jag vet. Tonårsdöttrar är demoner. Du såg det aldrig komma. Jag fattar. En dag var det bara där. Helvetet som födde fram en demon. Hon, det sötaste underverket, ditt mirakel, din bebis som var så snäll och som gillade sina kramdjur. Det är ju typ bara förra veckan hon ammades.

Tiden går så otroligt fort och vi hinner inte med. Men de gör det, för dem går tiden alldeles för långsamt. Ju mer du stretar emot desto ondare kommer det att göra. Förändringen är som en tickande bomb. Ska du klippa den röda eller blåa? Eller springa för livet?

Den smyger sig på dig. Förändringen, du vet.

Shit, Mamman! Hormonerna!
Det är lite som filmmusiken till hajen, du vet.

”Na-na.”

Vad var det? tänker du. Äsch det var nog inget.

”Na-na.”

Vad håller hon på med? Äsch, det är nog bara en liten fas, den går över fort.

”Na-na.”

Vad är det för fel på dig? Varför gör du såhär?

”NA-NA-NA-NA-NA-NA-NA-NA-NA.”

Hjälp, min dotter är någon annan! Jag har misslyckats! Ahhhhhh! Skitunge!

Ta det cool.

Chilla, Mamman.

Softa.

Det hör till. Hon vill bara vara vuxen. Har du uppfostrat henne väl? Har du berättat om vad som kan hända, vad som är farligt? Du vet den där grunden alla föräldrar ger sina barn.

Bra! Det räcker så.

Ge henne lite space. Hon kommer prova att röka.

Jag vet, det är för jävligt.

Hon kommer prova att dricka.

Ja, de är fan dumma i huvudet.

Sakta men säkert kommer hon att göra alla de där misstagen du själv gjorde när du var ung. Du kan inte hindra det. Det är en del i att bli vuxen. Låt henne göra dumheterna och prata med henne om dem efteråt. Släpp på kopplet. Låt henne vara ute en timme extra. Bara hon messar då och då. Förklara att det inte handlar om att du vill kontrollera henne, men att du vill kontrollera dig själv. Att du bara är mamma och det är ditt jobb att vara orolig. Att älska henne. Att du bara vill veta att hon är okej. Att det tar henne några sekunder att skicka ett sms. Att hon har det bra. Att hon är på väg hem.

Säg till henne att du fattar att hon börjar bli kvinna och vuxen, att det är svårt att släppa taget för att du älskar henne så mycket.

Hon fattar, även om ska spela svår och låtsas att hon inte gör det. Hon behöver bara veta det. Att du älskar henne och inte tänker låsa in henne. Att det är okej. Halva vägen var och allt det där. Håll i ramarna och låt dem växa utåt. Visa att det finns konsekvenser och att du samtidigt litar på henne. Kommer du ihåg när du var tonåring? Shit, om hon bara gör hälften av allt dumt du hittade på så är det lugnt. Det kan ju alltid vara värre.

Säg till henne att ringa dig om hon eller någon av hennes kompisar ligger skitfulla i diket. Om det händer något. Du kommer att komma. Bara hon och hennes vänner kommer hem ordentligt. Det är viktigt att hon vet det.

Hon kommer att ljuga för dig ibland. Du vet ju det. Du måste inte veta allt. Du kan inte kontrollera allt. Ibland får vi lita på universum och allt det där. Att hon vet att saker kan hända och att hon sticker om magkänslan säger åt henne att göra det. Lita på henne. Hon börjar bli vuxen. Ju snabbare du klipper navelsträngen, ju mindre kommer ni att fajtas, ju snabbare kommer hon bli vuxen. Frihet under ansvar du vet.

Var snabb med att berömma henne när hon är duktig. Var inte för pinsam när hon sms:ar. Om hon är några minuter sen och messar dig att hon är på väg, skriv: Tack, saknar dig.

Vill hon ha en flaska vin så säg alltid nej. De är konstiga, tonåringar, de vill att du ska säga nej.

Jag vet, det är komplicerat.

De älskar att man säger nej till de stora sakerna men släpper på de små. De vill hela tiden ha bekräftelse på att du faktiskt bryr dig. Fast de skriker att du är dum i huvudet. Jag vet, så jävla ego.

Det är skit att vara förälder till tonårsbarn. De vill så mycket och är som illrar på amfetamin, fast i en elefants kropp. De åker rymdskepp förbi våra egna liv. Och vi kan inte stoppa dem.

De är giriga på livet. Men de kommer klara sig. De landar alltid på fötterna, och skulle de snubbla är du där och tar emot dem. Du vet ju hur det är. Hajen dör alltid på slutet och din dotter kommer klara sig, bli den kvinna du alltid önskat att hon skulle bli.

Det löser sig. De vill bara vara vuxna.

party tonåringar

*Utdrag från boken Havrefarsan

8 Comments

  1. Grymt skrivet Leffe. Jag är precis där och såg det inte komma. Tack för fina ord. Ska lätt köpa din bok.

    Reply
    • Tack, det värmer gott :)

      Reply
  2. Precis så är det. Min dotter är nu vuxen men åh vad jag känner igen mig. Och det är likadant med söner. Man har alltid hjärtat utanpå kroppen. Tack Leffe för att du sätter ord på rädslorna jag hade.

    Reply
    • Tack!

      Reply
  3. Så jävla klockrent skrivet, är själv far till två tonåringar en flicka och en grabb 17 och 14. Allt du skriver stämmer så oerhört perfekt. Lycka till och fortsätt skriv jag skrattade så tårarna sprutade 😀

    Reply
    • Tack! :)

      Reply
  4. Fullständigt klockrent?

    Reply
    • Mansplaining till trots så tack :)

      Reply

Lämna ett svar till Markku Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Dela med dig

Dela sidan med dina vänner.