Det lackar mot jul och allt det där och min fru har en önskelista.
”Big deal”, säger kanske du.
”JUST DO IT!”, säger någon annan.  
Happy wife – happy life liksom. Alltså, jag trodde det skulle bli enkelt. Jag veeeet, jag är man, jag är naiv. Everyone is a critic … Men jag trodde faktiskt det. Lite skönhetskräm, något smycke och någon upplevelse. Keep it simple liksom.

Men nej nej.

Jag presenterar … ÖNSKELISTAN!

1 – En tvättbjörn som kan dansa … Ja en riktig. (fuck you Pierre som gav henne idén)

2 – En pickuptruck i rosa flakelack. (Såklart)

3 – Fem katter. Helst genmanipulerade så de är självlysande i olika färger. (fan ta alla japaner).

4 – En minigun. (För att en zombieapocalyps kan hända precis när som helst.)

5 – Originalbilen från serien Supernatural. (no pressure)

6 – En svimget. (för att jag ska slippa klippa gräset och för att vi ska kunna skrämma geten och skratta)

7 – En banjo. (så hon kan sitta på verandan och spela redneckmusik och skrämma grannarna)

And so on …

Så jag tog tag i det liksom. En sak i taget typ. Tog med henne till en gitarrbutik. Som en överraskning. ”Välj en banjo baby”, sa jag och log lika stolt som när de där jävlarna som fick tag i en biljett till premiären av Star wars.

Hon tittade på mig. Skeptiskt. ”Är det här överraskningen?”

”Eh ja?”

Hon skrattade. ”Fan älskling. Bara för att jag säger att jag vill ha saker betyder det inte att jag vill ha dom.”

eh va?

”Alltså, jag är en enkel kvinna. Köp ett smycke eller nåt. Men jag vill gärna ha en tvättbjörn. Och en pickuptruck. Och du vet bilen från Supernatural” Hon hoppar lite jämfota nu. ” Och katter och en svimget och en minigun och … men inge banjo!”

Jag tror hon gör det här för att behålla mystiken eller nåt. Kan man crowdfunda julklappar till sin fru? Jag vill ju ge henne hela världen. Jag vill ju det.

Så … nån som har en tvättbjörn att sälja?

Pain is such a rush.