Gympersonligheter …

Ni vet ju, ni har sett dom. Dom där som finns på alla gym. PERSONLIGHETERNA. GYMTYPERNA. Man kan dela in dom i fack och det gör jag såklart.

Jag tränar med min vackra fru som för övrigt är ett genetiskt freak. Hon har en kropp som en gudinna med rutor på magen. Hon har alltid haft det. Det räcker med att hon hostar lite varje dag faktiskt. En gång erkände hon att hon brukar drömma om att hon gör sit-ups. Det är fan inte okej. Ibland står hon framför mig. ”Kolla älskling, ser du rutorna? Varför har inte du såna här?” säger hon och ser nöjd ut. As!

Anyhow … Tillbaka till gymmet och personligheterna:

Revanchörerna – Ja, jag vet att det inte är ett ord men nu blev det ett. Gilla läget bara! Revanchörerna är lätta att känna igen. Oftast 40 + och kör stenhårt, gärna löpband, gruppass, crosstrainer och allt annat som innebär ”banta-så-fort-som-bara-fan”. Stenhårt fokus. Hämnd genom träning liksom. Det kan vara både kvinnor och män men oftast kvinnor. Ni vet dom där som precis skilt sig, eller rättare sagt, de där som vars partner lämnat dem för någon yngre, som tror att gräset är grönare på andra sidan. ”Den jäveln ska nog få se!” ser man i deras uttryck och de har aldrig varit mer målinriktade. I minst femton år har de gjort allt för sin partner men den jäveln stack bara. ”Jag har hittat någon annan …”
Revanchörerna sörjer i ett par veckor sedan jävlar sätter de igång. Och efter något halvår får de rätt. Partnern ”ser” dom igen. Ångrar sig. ”Du, älskling. Vad fin du är. Har du börjat träna? Vi kan väl bli ihop igen. Du …? Jag gjorde ett misstag, behövde hitta mig själv liksom.”
Då. Allt slit och svett får sin belöning, en fucking guldmedalj. Tar tillbaka makten. ”Glöm det!” IN YOUR FACE DITT STOLPSKOTT … YOU CANT TOUCH THIS … Typ.

Fluktarna – Du vet dom där som verkar vara på gymmet för att kolla på andra. De gör egentligen inte så mycket. Ofta är det män, till 99 procent faktiskt. Män som fått lite för mycket mage, jobbar ofta på kontor och gillar att kolla på brudar. Visste ni att män som gymmar presterar 15 procent bättre när kvinnor finns på gymmet? Det gäller INTE fluktarna. Du känner igen en fluktare på att han fluktar (daah) och att han alltid efter sista övningen på varje maskin (de kör helst bara maskiner) sätter pinnen på 50 kilo till. Så att den som kommer efter tror att fluktarn är skitstark. Och fluktarn kollar alltid hur mycket du lyfter när de går förbi, kanske därför de alltid lägger på

Paradise hotelisarna – Ge dig nu, jag vet att det inte heller är ett ord. Läs nu bara.
Lika ofta tjejer som killar som verkar stöpta efter samma mall. De har en dröm … en dröm om att bli kändis. Att en dag slå hela världen med häpnad … Nåja. De tränar helst med spegeln som kompis. Ibland undrar jag om de kanske inte har speglar hemma. Många selfies, duckface, perfekt liggande hår, blir aldrig svettiga, tajta kläder – bara märkeskläder, mycket squats. Och mobilen såklart, som de pimpat. De är som fluktarna fast tvärtom. De vill att alla ska titta på dem. Se mig – mina föräldrar såg mig aldrig …

Stånkarna – Dom som låter mest. Man kan tro att de föder barn under passet, jättesvår förlossning utan bedövning. De släpper vikter så det dunkar i lokalen, skriker ibland, lyfter oftast fel men håller helst på med endast fria vikter. Allt annat är för amatörer, typ. Och de lägger sällan tillbaka grejerna i sina ställ. Om du inte orkar lyfta tillbaka grejerna kanske du ska ha mindre vikter … Det är få jag irriterar mig på så mycket som de här jävlarna. Säger alltid till, gärna hånfullt.

Sugrörsbenen – Skitsnygga överkroppar – ben som sugrör. Du vet dom där man går förbi och viskar: ”Dont forget legday …” De tränar helst bara biceps, triceps, bröst och mage. Resten är bonus liksom. Förutom benen förstås för de verkar hata att träna ben. Oftast har de en flaska med proteinpulver eller något annat skojigt med sig som en snuttefilt. Hörlurar. Linnen och ofta träningsbyxor eller långa shorts. Viker alltid med blicken. Men oss lurar de inte.

Jönsarna – Nästan alltid män. De har aldrig varit på ett gym tidigare och är för stolta (eller snåla) för att köpa hjälp av en PT. Hur svårt kan det vara liksom …? De gör det mesta fel, tolkar instruktionerna på sitt eget lilla sätt, till vår glädje. Du har sett filmerna på Youtube. Dom vi skrattar åt, fast i smyg förstås. Man vill ju inte såra dem eller förstöra dagens nöje liksom.

Mobilgymmarna – Ta mobilen ifrån dem och de kommer aldrig bli sig själva igen. Man vet inte om de är på gymmet för att träna eller för att spela candy crush, fejsbooka eller bara sms:a. Jag vet inte vad de gör faktiskt men det verkar vara skitviktiga grejer på deras mobil, förmodligen superhemliga saker.

Grabbarna! – De tränar tillsammans, oftast tre stycken, den som passar lyfter oftast hela vikten. De kollar sig i speglarna hela tiden. Spänner biceps, känner på bröstmusklerna, kollar triceps. Fan de blir aldrig större … verkar de tänka för de ser alltid bekymrade ut. Och de snackar mycket, förutom när min fru går förbi. Då stannar hela deras värld liksom. Sen tisslar de och tasslar de lite sådär manschauvanistiskt och slemmigt. Sen ser de mig och min blick. Ridå.

Snackpåsen – Du vet den där personen som verkar vara på gymmet för att få lite egentid. som snackar som om gymmet är fucking fejsbook. Går mest runt, stannar där det finns någon och snackar, och snackar och snackar. Den som man mentalt mördar och man försöker vara trevlig men till slut ruttnar man. ”Du, sorry men jag måste träna.” de skrattar väldigt mycket, och gärna högt. Så hela gymmet förstår att de har jätteroligt.

Karl Alfred – Det finns alltid en Karl Alfred på alla gym och de är min personliga favorit. Du vet den där gubben som är ganska liten och senig men stark som ett jävla as. Som jobbat på bygge hela sitt liv, eller varit sprängare. Han som värmer upp på 100 kilo i bänk. Den som anabolabroilerna skakar på huvudet åt. De fattar liksom inte, den där jävla lilla gubben … För dom är han som bigfoot, de har hört talas om honom men aldrig sett honom. Förrän nu. De kollar in vikterna när han kör 16 repetitioner på 150 kilo och ser ut att tänka jättejättehårt. När han är klar nickar han åt dem när han går förbi. Jag är er alfa och ni vet det! Gotto love him.

Starka tjockisar – De älskar att lyfta riktigt tungt och dricka öl och grilla. Håller alltid till vid bänkpressen. Oftast två stycken 40 +. Man tror aldrig att de ska sluta lägga på vikter. 1 till 3 lyft per gång. Mer vikter. Lite snack. De verkar bara kunna säga: ”En till, kom igen, andas, tryck för fan.” Det verkar räcka så. Män förstår varandra utan ljud … typ.

Thug life – De där som petar i sig lite för mycket anabola. De som är små rädda pojkar innanför musklerna. Småkriminella. Några vändor på kåken. Tatueringar, gärna fula tribal. Blåser upp sig lite extra men alltid är beta, aldrig alfa. Som ser upp till de riktiga bodybuildarna. Smörar men ignoreras.

Den deppiga PT´n – Finns alltid minst en. De ler hela tiden men vi vet minsann. Jajjemän. Att de när som helst kommer krascha. Det behövs bara ett litet, litet ord så går de i tusen bitar. Men de håller masken, för att de måste, för att det är deras jobb och för att de fått en amerikansk inspirerad utbildning. De är sådär onaturligt övertrevliga så man nästan vill slå dem. Snap out of it! liksom. 

Normala – Vi andra som är där för att träna och hålla oss i form. För att vi inte orkar bry oss om andra saker.

Vilken typ är du?

Do you even lift?

Submit a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Dela med dig

Dela sidan med dina vänner.