En bonsaifikus dagbok och sista dagar … 30 löv kvar

Jag känner att jag behöver få veta vad det är med alkohol gör med människor. Ikväll har de tydligen druckit Fireball. Mycket Fireball. Alltså – väldigt mycket Fireball. Det kommer tydligen i boxar numera vilket de verkade väldigt glada och spralliga över. De sa något om ett paradigmskifte på Systemet, vad det nu är och betyder.

28 löv kvar. Yay!

De Halloweenpyntar just nu. Överallt finns det monster och utanför finns till och med en julpingvin. Det är som om hela huset tagit LSD. De säger något om att det är min tid snart. Vad menar de? Ska jag äntligen få dö?

27 löv kvar. Yippikayey mothefuckaaah.

De sitter framför mig nu. Eller sitter och sitter. Halvliggersitter. De skålar och hånglar och pratar om döden och de pratar om mig. Om min framtid som julgran. De tycker tydligen synd om mig, för varje gång de dricker ett glas, får även jag ett. Min stackars jord får dem. Och av någon anledning blir jag glad och mina löv gapskrattar. Pratar om minnen, om och om igen. Löven Runford och Dave, som alltid hatat varandra, är nu bästa vänner. Sjunger vidriga sånger på irländska…

Det är fan INTE okej.

Så kära dagbok. Nu vet jag vad alkohol är. Det är ett Kinderägg, typ. Det är en fredspipa, gapskratt i ett glas och är livselixir – i ett liksom. Rent jävla skit för någon som bara vill dö med andra ord.

Nu går de apeshit på mig. Pimpar mig. För att jag tydligen är en äkta kompis och behöver belönas och bli fin. Att jag förtjänar ett liv. Eller dö med stil som mannen säger.

Jag hatar dem. Inte ens faktumet att jag bara har 24 löv kvar gläder mig. Som att ha en dag kvar att leva och vinna tio miljoner på Lotto.

bonsai jul

Submit a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Dela med dig

Dela sidan med dina vänner.