Jag måste berätta en hemlighet …

Hemligheter … Det finns hemligheter man kan hålla inne med och det finns hemligheter som måste få komma ut. För allas bästa. Jag har tvekat ett bra tag nu och bloggen har legat nere för att det varit en del kaos i mitt liv. Förlåt, det är egentligen fel – det är min yngsta dotter som varit i kaoset med min exfru. Det är min lilla tjej som levt i en krigszon. Ett krig jag lämnade för flera år sedan. Ett krig jag ville tro var slut men ändå visste fanns bakom hörnet. När hatmejlen och hatsamtalen duggade tätt mot mig och min nuvarande fru. Men jag har inte sagt något till alla andra. Bara några få. Och det har varit en hemlighet alldeles för länge nu. I måndags kom två droppar som välte hela hinken. Ett sms med orden som välte mig och drog och slet i mitt hjärta som tappade takten. Två sköra darrande ord som skrek från skärmen. Hjälp mig. Jag ringde upp. hörde hennes mamma skrika, kalla henne fula namn, bad henne dra åt helvete. Sa jag att hon är elva år? Jag pratade med min lilla tjej som grät förtvivlat. Sa att mamma var sådär konstig igen. Att hon slitit henne i armen och kallat henne fula saker. Spottat på henne. Snälla pappa. Kom och hämta mig. Nu. Mamma är dum mot mig. Jag ringde socialjouren som varit där för två veckor sedan. Då hade hennes mamma tagit med henne till en bar och blivit så full att hon rasat ihop så ambulansen fick komma. Avslutade samtalet med socialjouren. De var på väg. Tick tack. Jag och min...