Bröllopsdag …

by | Okt 21, 2015 | Fucking livet, Kärlek

En dag stod du där och jag visste att du var min, att jag bara måste få vara din. Att livet innan dig bara var ett förspel för riktig kärlek. Du vet den där man bara läser om, den jag bara trodde fanns i böcker och i filmer och vi hytte näven åt under en fullmåne. Men den fanns, du fanns. Och du sa ja när jag gick ner på knä ghettostyle och frågade om du ville bli skrynklig med mig. Du får mitt hjärta att hjula på en sommaräng och så hög att jag kan äta månen. Som en kärleksninja smyger du omkring i min själ och berättar vackra sagor som andra glömt. Ruskar om mig, smeker mig, får mitt hjärta att jubla och tjoa och vaggas till sömn av dina vackra ord. Jag ser fram emot att bli 100 år med dig, sitta och hålla din varma hand och mata duvjävlar och slå folk med våra käppar och fnittra och babbla om ingenting och lura senila vänner och ha tantrasex för att vi är för gamla för annat. Tack för att du lägger glitter i mina dagar, för att du vill ha mig, för att du älskar mig hårt och skoningslöst, för att du är du och att jag får vara din. Jag älskar dig min vackra underbara fru. Grattis till årsdagen!...

Tick tack – del 2

by | Okt 20, 2015 | Fucking livet, Novell - Tick tack

Fem år senare … Simon riktar pistolen mot mannens panna, ser hur hans inre vrider sig av ångest. Mannen gråter och ber för sitt liv. En andra chans. Simon har sett det så många gånger förut, hur de blir religiösa och ber till en gud de inte tror på. Innan hjärnorna hamnar som dekoration utanför deras kroppar. Simon är trött på att döda och göra ont. Det är år sedan han lovade Ayla att sluta. De är i ett sovrum med en bäddad säng och ett broderat överkast, ovanför sängen hänger en tavla med familjens leende porträtt. Två uppklädda barn med sol i sina ansikten, en fru som älskar. Mannen står bakom sin familj som en patriark. Simon tycker de tittar på honom med bedjande ögon. Snälla, skjut inte … Ljus smiter in genom persienner och lägger ränder i hela rummet. Mikroskopiskt damm flyter sakta i solljuset. Det luktar mellanöstern. Arabiska kryddor som hänger likt volanger över de snirkliga tapeterna. Mannen heter Janis och står på knä för att han klivit in i fel revir. Simon är här för att Fadi vill det. Han tittar upp och ser en spegelbild berätta sanningen om hans eget ansikte. Han känner så väl igen det, det var hans faders ansikte innan han brukade spöa skiten en liten Simon, ett ansikte förgiftat av ondska och hat. Cirkeln är sluten och han har blivit det han så innerligt hatat. Men det är nog nu, löftet till Ayla ska hållas. Det finns ingen återvändo. Han måste bryta sig loss. För sin familjs skull. Den naive lille pojken har blivit värre än den djävul han växte upp...

Recension Letternas revansch

by | Okt 20, 2015 | Böcker du måste läsa

Jag läser nog mest manus i hela Sverige men ibland får jag tid till att läsa böcker. Ni vet utgivna böcker. Som man kan ta på. Som har den där lukten av nypressat och som man kan vika öron i. (jaja, haters will hate – jag viker väl för fan öron om jag vill!).  Just nu är jag dessutom inne i en konspirationsfas de luxe och då passade det fint att en sån bok trillade in i brevlådan. Jag har läst Letternas revansch av Otto Ozols som sålt försäljningsrekord med boken i Lettland. Vi kan väl säga att det är deras Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, fast med en lett, och som kastas in i de flesta stora faktiska händelser på 90 och 00-talen, som inte är pensionär … typ. Förutom språket som kan vara lite stelt emellanåt är det en riktigt underhållande bok. Det är en thriller som är en skröna som är en historisk skildring om svenskar och Sverige och letter och Ryssland och om världshändelser som Otto naivt men hungrigt kastas in i. Ja jag vet, lång mening. Du kan andas nu. Och den är även en historia om kärleken till en Porsche. Jag gillade den skarpt och är en fan av skrönor, speciellt om de är konspiratoriska. Den är humoristisk och lite småmysig ibland. Helt klart värd att läsa och fundera på hur mycket man egentligen vet, eller snarare inte vet, om allt som händer i världen som man tror man vet allt om. Och så ska den svenska Kungen kidnappas. Hur mycket kan en människa påverka stora händelser i världen utan att ens veta om...

Tick tack – del 1

by | Okt 18, 2015 | Fucking livet, Novell - Tick tack

”Men va fan!” säger bruden irriterat när Simon stöter till henne. Det var inte meningen. Han skulle bara vända sig om i baren. Simon ser på henne och tappar nästan de två ölglasen han håller i. Musiken tystnar mellan låtarna och han tycker att klockan slutar andas. ”Du?” säger de i munnen på varandra. De tystnar och musiken börjar spela igen. Han hör inte vilken låt det är, bryr sig inte. Han står framför henne. Hon som klampat omkring i Simons huvud med högklackade skor, rivit i lådor och letat efter något. Han har letat efter henne utan resultat. Men nu står hon och ler rakt in i hans ansikte. Just när han var på väg att släppa taget. ”Jag har letat efter dig …” Han försöker stoppa orden men de smiter ut. Ayla skrattar till. ”Är jag skyldig pengar?” Simon skäms. Hon vet. Hon känner till hans rykte och modet sjunker. Det är kört, tänkte han. ”Nej då, varför skulle du vara det?” Ayla skrattar igen. ”Förlåt, jag skojade bara. Jag har … typ letat lite efter dig med.” Hennes vänner ropar efter henne. ”Vänta här. Gå ingenstans. Ska bara lämna vinet till mina vänner. Okej?” ”Okej.” Simon känner sig som en ful och finnig femtonåring på en skolbal som inte fått någon dejt. Han står kvar utan att röra sig. Fånig och obrukbar. Fuck. Skärp dig nu, tänker han. Simon tar ett andetag, undrar om han ens har andats under den senaste minuten. Ställer sig i baren igen och försöker se avslappnad ut. Men det är kört. Han fattar det. Simon ligger redan smetad runt hennes lillfinger...

En bonsais dagbok – nio blad kv… äh fuck it …

by | Okt 17, 2015 | En bonsais dagbok, Fucking livet

Allt var ett mörker – men nu ordnar det upp sig. Jag ser en ljusglimt, du vet, som när man står i en källare och det automatiska ljuset slocknar, och långt, långt bort ser man den orangea pricken på tryckknappen. Den som lovar, tröstar. Här är jag. Tryck på mig så kommer allt bli bra igen. Men se upp för alla monster som lurar i mörkret på vägen hit, snubbla inte på alla lik som ligger i vägen. Jag finns här – för dig … Dom, ni vet asen som köpte mig, har fest och en Alexandra ligger bredvid mig. Hon har en flaska Fireball i handen och pratar om döden. Att allt har ett vackert slut. Att jag inte ska låta asen komma åt mig. Att alla är idioter och att bara jag förstår henne och hon mig. Hon säger så vackra saker … ”Jag lider med dig. Jag förstår inte varför de plågar dig vännen.” Hon lägger sig på sidan och plockar av mig ett blad. Luktar på lövet och skakar på huvudet. ” Det finns ingen mening, förstår du vad jag menar?” Ja. Så inihelvete. Hon häller en skvätt Fireball i min jord och rötterna pirrar till. Suger glupskt i sig vätskan och jag … känner ljuset. ”Du …? Är det inte lika bra att bara dö liksom?” Äntligen någon som förstår. Ödet leker kull med mig och har äntligen skickat en dödscoach. Happy days are here again, typ. ”Mörker … Ett kungarike för ett rakblad.” Jag nöjer mig med en tändsticka faktiskt. Och lite bensin. ”Been there – done that. Nä, det kan gå åt...