Selmapriset

Idag gick pressreleasen ut om att jag sitter i juryn för Selmapriset. Ja, jag veeet. Det är inte Nobel med det skiter jag i. I juryn sitter ordförande Linda Skugge, författare och journalist. Per Adolfsson, chefredaktör på Tidningen Skriva. Elisabeth Mannerfeldt, vice ordförande i föreningen Egenutgivarna samt chefsbibliotekarie på KTH. Och så lilla jag. Selmapriset är ett litteraturpris för egenutgivare, alltså de som aldrig kommer nomineras för Augustpriset, och kallas därför för Augusts lillasyster. Så varför Selmapris undrar du säkert. Jo för att egenutgivning växer så det knakar och kommer bli tongivande i en snar framtid. ”På Amazons 10-i-topplista från i januari förra året var alla titlar egenutgivna. Ett exempel på en bokserie som inledningsvis publicerades för egen hand är den brittiska författaren E L James ”50 nyanser”-serie, vilken sedermera har översatts till 52 språk och sålt i över 90 miljoner exemplar.” (Källa DN). Hon började som egenutgivare. Samma sak med The Martian av Andy Weir. Efter deras framgångar var de etablerade förlagen snabbt framme och erbjöd dem nästan löjliga summor pengar. De traditionella förlagen börjar vakna nu och förstår att egenutgivning blir större och större och snart kan vara störst. Det finns ett annat driv i en egenutgivare generellt och även de som ger ut själva har förstått vikten av redaktörer, lektörer och så vidare. Därför ser jag även att kvalitén ökat på de böcker som ges ut numera. Det är inte längre kreti och pleti. Förlag som Vulkan, Calidris och liknande får fler och fler kunder som hellre vill ha 80 procent i royalty än 23 till 50 procent, fler etablerade författare går över till egenutgivning. Vulkan är Nordens största bokutgivare och inom fem...

Tick tack – sista delen

Simon simmar i ett hav av jade, jagar efter en ny framtid. Det är tungt och hans fingrar greppar i tunn luft, hur han än försöker simma framåt känns det som han dras bakåt in i ett gap av svart kyla. Sedan står han öga mot öga med sig själv på en balkong i glitter av snö. Han ser hur pojken fryser, skakar medan blicken blir till is av hat. Pojken skriker åt Simon att det är hans fel, att Simon är roten till allt ont i pojkens liv. Simon i sin tur skriker åt pojken att hålla käften … Något tungt slår in i magen. ”Pappa vakna, kom igen nu, du lovade.” Han öppnar ögonen medan Adam rider på hans mage. ”Jaja, låt mig vakna först.” Sonen luktar nytvättat hår och Simon sträcker på sig. Känner hur fötterna hamnar utanför täcket och drar in dom igen. ”Men kom upp nu.” Adam drar i Simons hand och försöker dra upp honom. Simon suckar till, sätter sig på sängkanten och gnuggar mardrömmen ur ögonen. Sträcker ut tungan och ogillar smaken i munnen. ”Mamma, pappa är vaken nu. Din mun luktar bajs. Var är min jacka?” Ayla skrattar i köket. ”Jag behöver kaffe!” skriker Simon. ”Annars rör jag mig inte ur fläcken.” ”Men mamma. Kaffe fattar du väl. Annars kan inte pappa gå.” Simon flinar för sig själv och ställer sig upp. Tittar in i en spegel bara för att se att det inte är en pojke i snö som tittar tillbaka på honom, konturerna av drömmen försvinner sakta i spegeln. Han undrar var Fadi håller hus. I tre dagar har han försökt...