Tick tack – del 2

Fem år senare … Simon riktar pistolen mot mannens panna, ser hur hans inre vrider sig av ångest. Mannen gråter och ber för sitt liv. En andra chans. Simon har sett det så många gånger förut, hur de blir religiösa och ber till en gud de inte tror på. Innan hjärnorna hamnar som dekoration utanför deras kroppar. Simon är trött på att döda och göra ont. Det är år sedan han lovade Ayla att sluta. De är i ett sovrum med en bäddad säng och ett broderat överkast, ovanför sängen hänger en tavla med familjens leende porträtt. Två uppklädda barn med sol i sina ansikten, en fru som älskar. Mannen står bakom sin familj som en patriark. Simon tycker de tittar på honom med bedjande ögon. Snälla, skjut inte … Ljus smiter in genom persienner och lägger ränder i hela rummet. Mikroskopiskt damm flyter sakta i solljuset. Det luktar mellanöstern. Arabiska kryddor som hänger likt volanger över de snirkliga tapeterna. Mannen heter Janis och står på knä för att han klivit in i fel revir. Simon är här för att Fadi vill det. Han tittar upp och ser en spegelbild berätta sanningen om hans eget ansikte. Han känner så väl igen det, det var hans faders ansikte innan han brukade spöa skiten en liten Simon, ett ansikte förgiftat av ondska och hat. Cirkeln är sluten och han har blivit det han så innerligt hatat. Men det är nog nu, löftet till Ayla ska hållas. Det finns ingen återvändo. Han måste bryta sig loss. För sin familjs skull. Den naive lille pojken har blivit värre än den djävul han växte upp...

Recension Letternas revansch

Jag läser nog mest manus i hela Sverige men ibland får jag tid till att läsa böcker. Ni vet utgivna böcker. Som man kan ta på. Som har den där lukten av nypressat och som man kan vika öron i. (jaja, haters will hate – jag viker väl för fan öron om jag vill!).  Just nu är jag dessutom inne i en konspirationsfas de luxe och då passade det fint att en sån bok trillade in i brevlådan. Jag har läst Letternas revansch av Otto Ozols som sålt försäljningsrekord med boken i Lettland. Vi kan väl säga att det är deras Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, fast med en lett, och som kastas in i de flesta stora faktiska händelser på 90 och 00-talen, som inte är pensionär … typ. Förutom språket som kan vara lite stelt emellanåt är det en riktigt underhållande bok. Det är en thriller som är en skröna som är en historisk skildring om svenskar och Sverige och letter och Ryssland och om världshändelser som Otto naivt men hungrigt kastas in i. Ja jag vet, lång mening. Du kan andas nu. Och den är även en historia om kärleken till en Porsche. Jag gillade den skarpt och är en fan av skrönor, speciellt om de är konspiratoriska. Den är humoristisk och lite småmysig ibland. Helt klart värd att läsa och fundera på hur mycket man egentligen vet, eller snarare inte vet, om allt som händer i världen som man tror man vet allt om. Och så ska den svenska Kungen kidnappas. Hur mycket kan en människa påverka stora händelser i världen utan att ens veta om...