Död inom ett år – sista delen

Det blir kallt och Bengt öppnar ögonen. Han har vaknat men stanken av ormens andedräkt ligger kvar i näsborrarna. Bengt spyr vid sidan av sängen och känner en varm hand på ryggen. ”God morgon älskling”, är det första han hör. ”Jag tar hand om det där”, är det andra. Det är kväll, dagen efter det onda som inte var någon fantasi. Bengt vet inte riktigt vad han förväntar sig när de går de många trapporna ned till en sunkig källarlokal. Belysningen är i det närmaste obefintlig och det tar ett par minuter för dem att vänja ögonen vid mörkret. En ny värld öppnas. Lokalen är stor och de ser konturerna av hundratalet människor. Inredningen går helt i svart och vitt och man har på måfå placerat ut höga barbord runtom. Som trista öar i tomhet. Tjocka stearinljus står på borden och vad som Bengt tror är någon ny form av punkmusik hörs från de stora högtalarna vid scenen. Bengt undrar källaren är godkänd för så många besökare. Underjorden. Kanske är han närmare sitt slutmål. Han är inte troende men med döden som chaufför börjar Bengt leka med tanken på eftervärlden. Ska han hamna i himmel eller helvete? Eller finns de inte? Dö innan du dör. Bengt snörper munnen. ”Varför känner jag mig skeptisk?” ”Öppna ditt hjärta älskling. Kom, vi går till baren.” Bengt tycker att hon verkar ungdomligt lycklig. Den tunga miljön och den söta lukten av hasch får egna minnen att vakna till liv. Han tänker på Eric. Är de så olika egentligen? Som ung drömde han om att bli rockstjärna, att jamma med alla de stora och ett...