En dotters bucketlist …

Nu har det hänt … Du vet, inriktningen, vägskälet. I allas liv tar vi en inriktning när vi är tonåringar, vi väljer hur våra liv kan komma att se ut, väljer umgänge efter inriktning och förebilder – och nu var det Nikkis tur … yay. Jag veeeeet, det kunde varit värre. Hon kunde blivit emo, hästtjej eller … Visst fan. Men ändå. Ni fattar. DET KUNDE VARIT VÄRRE! Det är bara en fas. Det är bara en fas. Det är bara en fas … Men jag vet ju fortfarande inte. Och nu pluggar hon media och marknadsföring. Bara faktumet att hon har lagt upp en ny bucketlist med: Ska gifta mig med en rik nittioårig gubbe som snart ska dö och jag ska ärva alla pengar. Vara med i Paradise Hotel och vinna skiten och bli kändast i Sverige. Festa som fan i hela mitt liv. Köpa en Mustang GT350 som jag ska streetrejsa med. Är kanske bättre än hennes förra Bucketlist: Bli strippa. … nada mas. … zilch. … nothing. … OH. MY. GOD. That´s it liksom. Det är ju en förbättring, ett steg i rätt riktning kan man ju säga. Rik, kändis och coola bilar. Och det värsta (bästa?) är att hon faktiskt kan göra just det. När hon bestämt sig för något blir det oftast så och jag bävar. Hela världen borde bäva. Jag menar, hur svårt kan det vara att gifta sig rikt och vinna Paradise hotel? Det är bara en fas. Det är bara en fas. Det är bara en fas … Kommer hon dö? Kommer jag att dö? Ja såklart, men inte av det...

Bota din artros

Som en del vet så har jag haft Meniere men blivit botad/symtomfri med serumet Orthokine. Häromdagen hade jag en journalist från Allas som intervjuade mig om just Orthokine. Men skit i det nu. Hon berättade för mig att efter intervjun rekommenderade hon en anhörig att testa Orthokine. Den anhöriga har svår artros, i ryggen, bröstben och händerna. Hon har haft ont i flera år och provat precis allt, från fysisk behandling till naturmedel och traditionell medicin. En del har hjälpt en aning men inte mycket mer. I stort sett gett upp alltså. Som jag, innan jag fick kuren. Då åkte hon till kliniken i Danmark. De tog hennes blod och snurrade det i 50 timmar och tadaa. 15 sprutor med Orthokine fick hon med sig 12 sprutor hem. Du hittar mer om själva behandlingen här. Efter fjärde sprutan ringde hon upp journalisten, helt lyrisk. För första gången på flera år hade hon jobbat i trädgården i åtta timmar och gått med hunden i skogen under två timmar. Utan minsta smärta. Hennes rörlighet och frihet var tillbaka. Det är lite som att vakna upp efter döden, det kan de flesta som blivit hjälpta av Orthokine vittna om. Även alla idrottsstjärnor som kunnat förlänga sina karriärer tack vare serumet. Det man kan säga rent krasst är att man utvinner ett protein ur ditt eget blod som heter Interleukin 1, och det serumet hittar det skadade området och drar till sig stamceller som lagar det och täpper till. Och det är alltså vuxna stamceller. En dag, när vi kan få nya stamceller, kommer vi kunna boet det mesta. Det största problemet forskningen har just...