En bonsaifikus dagbok och sista dagar … 30 löv kvar

by | Sep 7, 2015 | En bonsais dagbok

Jag känner att jag behöver få veta vad det är med alkohol gör med människor. Ikväll har de tydligen druckit Fireball. Mycket Fireball. Alltså – väldigt mycket Fireball. Det kommer tydligen i boxar numera vilket de verkade väldigt glada och spralliga över. De sa något om ett paradigmskifte på Systemet, vad det nu är och betyder. 28 löv kvar. Yay! De Halloweenpyntar just nu. Överallt finns det monster och utanför finns till och med en julpingvin. Det är som om hela huset tagit LSD. De säger något om att det är min tid snart. Vad menar de? Ska jag äntligen få dö? 27 löv kvar. Yippikayey mothefuckaaah. De sitter framför mig nu. Eller sitter och sitter. Halvliggersitter. De skålar och hånglar och pratar om döden och de pratar om mig. Om min framtid som julgran. De tycker tydligen synd om mig, för varje gång de dricker ett glas, får även jag ett. Min stackars jord får dem. Och av någon anledning blir jag glad och mina löv gapskrattar. Pratar om minnen, om och om igen. Löven Runford och Dave, som alltid hatat varandra, är nu bästa vänner. Sjunger vidriga sånger på irländska… Det är fan INTE okej. Så kära dagbok. Nu vet jag vad alkohol är. Det är ett Kinderägg, typ. Det är en fredspipa, gapskratt i ett glas och är livselixir – i ett liksom. Rent jävla skit för någon som bara vill dö med andra ord. Nu går de apeshit på mig. Pimpar mig. För att jag tydligen är en äkta kompis och behöver belönas och bli fin. Att jag förtjänar ett liv. Eller dö med stil som mannen...

En bonsaifikus dagbok och sista dagar … 45 löv kvar

by | Sep 7, 2015 | En bonsais dagbok

Idag kom det en fikusviskare. En snäll kvinna som pratade vackert med mig så rötterna krullade sig i ren lycka. Hon smekte mina grenar och sa till mannen och kvinnan hur de skulle göra för att jag skulle få löv igen. Att de inte fick vattna mig mer nu. 
Men för helv … Jag. Vill. Ju. DÖ! För att vara en fikusviskare förstod hon mig inte alls faktiskt. Jag tror hon är fejk. Ska det vara så svårt att förstå? Vattna mig för helvete! När fikusviskaren gick, stod de och tittade på mig. Flinade och sa saker som: ”Det finns hopp för aset. Synd.” ”Det får ändå bli en julgransfikus. Död eller levande.” Herregud …
Mannen hämtade vattensprutan. Vattnet med den pikanta smaken av skurmedel smakade död och jag släppte tre blad i ren eufori. Tack gubbjävel. Sedan kom det. Ni vet som när ni vidriga människor har midsommar. När nyheterna sagt att det ska bli soligt hela dagen fast det börjar spöregna precis när man lagt ut all mat. Den känslan. ”Jag slår vad om att vi kan få den att överleva älskling”, sa kärringen lugnt. ÖVERLEVA?
 ”Tror du?” ”Ja, varför ska den dö helt i onödan? Den kostade faktiskt tusen kronor trots allt.” Hon gick ned på huk framför mig. ”Jag tror jag har lite silvertejp.” Hon tog upp ett av mina tappade blad och liksom tryckte den på en gren. Mannen sprutade lite skurvatten på mig. ”Superlim är nog bättre.” VAD FAN ÄR DET SOM...

En bonsaifikus dagbok och sista dagar … 62 löv kvar

by | Sep 7, 2015 | En bonsais dagbok

Löven faller och jag med dem. Mina blad är som en julkalender för Döden. Det gläder mig, att mina dagar är räknade, men det ser mörkt ut. 
Kvinnan i huset kommer fram till mig, mumlar ”tusen jävla kronor” och sprutar vatten på mig. Vatten som smakar rengöringsmedel. Tack som fan jävla kärring! 
Hon ler snett och drar av ett blad från mig. Luktar på den och slänger som det vore skräp. 
Först skriker min bark i euforisk glädje, mina rötter fnittrar förtjust och jag … jag suckar av belåtenhet. Äntligen. Tack Gud! Gör det fort, tänker jag. Döda mig snabbt och låt mig slippa all förnedring, låt mig slippa smärtan och de här vidriga människorna.
Men nej, nej. Murphys lag liksom. Som fågelskit på en nytvättad bil. Hon ropar till sin man. ”Älskling! Hur länge tror du vi kan hålla liv i fröken Fuck up?”
Fröken Fuck up? Jag heter faktiskt Howard … ”Va?” skriker han tillbaka. ”Tror du vi kan få den att hålla sig till nyår? Så slipper vi köpa en granjävel.” En gran … Kan jag bli mer förnedrad? Ska jag extraknäcka som julgran nu? Det här kan bara gå åt helvete!
”Du är fan ett geni”, säger mannen, skrattar och kramar om henne. ”Fröken Fuck up med lite glitter och kulor. Kommer se helt sjukt ut.” JAG HETER FÖR FAN HOWARD!
 Sadisterna hånglar framför mig och jag vill spy. 
62 blad kvar....

En bonsaifikus dagbok och sista dagar … 68 löv kvar

by | Sep 7, 2015 | En bonsais dagbok

Det gör ont och allt känns innerligt hopplöst. Vad är meningen med livet? Varför är jag här? Det är liksom små, små, pyttesmå känslor av termiter som springer omkring med skitiga höstfötter och äter upp mig, föder sig i min depression, medan de fnittrar med munnarna fulla, dansar och skräpar ned i mitt inre. Mea culpa. Oj, där tappade jag ett till blad. 67 kvar … Hoppet ramlar av mig som ett fyllo på en cykel.
Det finns liksom inget att vara glad för. Mina ägare skäller mest på mig, kallar mig för fula namn och kränker mig på Internet. 
Igår kändes det lite bättre … tror jag. Den ena av ägarna, den manliga, skrev lappar för att peppa mig men jag vet inte om ”Ryck upp dig din jävla fikus” räknas. Den andra ägaren, den kvinnliga, sa att jag skulle vattnas men det kändes mer som hon försökte dränka mig i badkaret. Var tionde minut kom hon in och tittade till mig. Först kändes det bra med uppmärksamheten, men när hon senare varje gång skakade på huvudet och viskade ”ditt as” … not so much. Varje gång de går förbi mig känner jag deras missbelåtna besvikna blickar. Som om allt är mitt fel. Och det är det ju. Misslyckad och Värdelös hette mina föräldrar.
Jag tror de planerar mord. Alldeles nyss frågade frun i huset om bonsaijävlafikusar brinner bra. Jag fruktar för min smärtfulla död, leva vill jag inte mer. 
66 kvar nu. Fan. 
Döden, jag omfamnar dig …...