Hur en engelsk bulldog sänkte en häst …

by | Feb 6, 2015 | Hund, Stallet

Vi hälsar på Sebastian, en polsk vän till mig som bor vid ett travstall. Nikki är inte så glad då travhästar inte hoppar över hinder eller ens kan någon dressyr. De är kastlösa i hennes värld. Sebastian har en engelsk bulldogg som heter Olle. Olle, som på latin betyder: Jag luktar som en romersk badtunna. Olle bor som sagt vid ett travstall, eller bodde ska vi väl säga. För hatet drev honom därifrån. Han blev paria, persona non grata, förskjuten … Stackarn. Det började en höstdag när löven precis blivit döende brandgult supervackra. När det blåste lätt och alla tog en titt på himlen och ryste inför vintern. Olle gick bara runt och chillade, tog en paus från sin husse, glodde känslolöst på allt som rörde sig runt stallet. Ofta när man tittar in i en bulldoggs ögon verkar det tomt bakom. Som om ingen är hemma och ingen har någonsin satt upp några gardiner. Jaja, du fattar. Olle tog det cool och gick förbi en travhäst. Det var då den infernaliske hästen bestämde sig för att spela fotboll med Olle. Till hästens försvar ser Olle ut som en fotboll, kanske en luggsliten sådan men dock en fotboll. Till saken hör väl även att hästen inte gillar hundar. Säkert något traumatiskt från ungdomen. Who knows … Jag kanske borde berätta lite om Olle först. Olle är en trevlig och enkel hund som gillar att ligga under huset, han ler aldrig för humor är inte hans grej. Han kräver inte mycket från livet förutom en full matskål och fingrar som kliar hans päls ibland, fingrar som behöver tvättas efteråt. Oftast...

Att hitta en svunnen kärlek

by | Feb 6, 2015 | Kärlek

Det har hänt en sak. En skitviktig sak. Jag måste berätta om det. Jag har hittat en svunnen kärlek. Ett mirakel i en svart brunn av vilsen sten. En uppenbarelse där inte ens Jesus kunde trolla. Det är helt galet, helt fantastiskt. Som snö på midsommar. Ni vet de stora flingorna som sakta singlar ned på grönt gräs. När alla tittar upp, stannar till och förundras över det vackra. När inga plågor och olyckor får en chans att riva i en redan trött kropp.
Det hände när jag och Adam var på gocarten. Plötsligt skedde ett mirakel. Jag kunde tro på tomten, tandfen och till och med påskharen. Jag gråter nästan nu. Jag var tvungen att ringa Jonne, min bästa barndomsvän, och även han släppte en tår. Som att få ett besked att inga krig eller sjukdomar längre existerar. Som en bra dag i helvetet för att Djävulen försovit sig och vaknat på den sidan han aldrig vaknar på. På rätt sida.
Jag ljuger inte.
Jag lovar.
Jag hörde en kör med vackra älvor som sjöng halleluja. I sex år har jag letat utan att finna en tillstymmelse till det vackra som en gång fyllde min och Jonnes dagar. Vi trodde att miraklet lagt sig för att dö på en hemlig elefantkyrkogård. Men där stod hon. Den vackraste av kvinnor. Jag svär, jag ser knappt vad jag skriver för tårarna badar i sig själva i mina ögon. De älskar och stänker saltvatten i varandras ansikten. Då förstår ni hur glad jag är. Flippret av alla flipperspel, brushan. FLIPPRET! Indiana Jones som man kan få spela med åtta kulor samtidigt. Jag är lycklig. Vi...